Sida 423
6YLLEK8VAN8KA PROCESSEN. 423
korns endast derigenom, att en af ledamöterna vid justeringen ändrade mening1.
Knappast någon af de föregående räfsterna hade väckt så mycket uppseende i landet som den Gyllensvanska processen. Det gälde nu ej blott en högre tjenstemans heder och välfärd, utan här inblandade sig åtskilliga andra hänsyn och intressen, som satte sinnena i jäsning. Sådant kunde här inverka så mycket mera, som tvistefrågan var invecklad ; ett och annat talade till Gryllensvans fördel, såsom att han velat strängt följa sina order och att han betraktat en inskrifven och af kronan aflönad rekryt såsom soldat, hvilken stode helt och hållet under militäriskt kommando. Med stöd häraf ansågo många G y Ilens v an vara föremål för en partiförföljelse och egentligen sota för gamla synder; andra åter menade, att han skulle uppoffras för grefve Gyldenstolpes skull, som var konungahusets förtrogne; bland militären togo många den anklagades parti mot de civila myndigheterna, och ändtligen intresserade sig de ryske och danske ministrarne, med hvilka Gyllensvan allt jämt underhållit förbindelser, för hans frikännande. Gyllensvans gamla partivänner i rådet önskade rädda honom och fingo bistånd af andra, som dels ansågo Gyllensvan föga brottslig, dels ville häfda rådkammarens sjelfständighet mot konungen. En del af de gamla Mössorna samlade sig åter omkring riksrådet Bibbing som ledare2. Hade målet kommit att afgöras af samma rådsdivision, inför hvilken det föredragits, eller i april 1776, är det sannolikt, att Gyllensvan blifvit frikänd. Men konungen, som den 2 april begärt handlingarna i målet till påseende, återlemnade dem först den sista april, då vid ferietidens början den »brutna» divisionen, annorlunda sammansatt än den förra, inträdde i tjenstgöring. Den 7 maj kom saken till omröstning i justitierevisionen;
1 Plural i te ten utgjordes af kon:s förste gen.-adjutant grefve Pr. Posse, öfv.-löjtn frlb. O. Duwall, majoren frih. K. A. Ehrensvärd och majoren t. Hökerstedt (adjungerad; det var han som vid justeringen skärpte straffet). Minoriteten, som yrkade ett års suspension eller löneförlust, bestod af justltiarieu Björling, gen.-fälttygmästaren Anrep och presidenten grefve O. A. Horn. Se de tryckta bandi, i målet.
2 Jfr överståthållarens rapport till kon. 13 okt. 1775: Ribbing uppvaktades ständigt af Nackrey, Lagersvård, Paykull m. fl.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·