Sida 442
442 SJUNDE KAPITLET.
militärer. Man återfinner bland dem flere då eller sedermera bekanta namn, såsom generalmajoren frib. Saltza (Halmstad), öfverste Gustafschöld (Kristianstad), kaptenen frib. Ruuth (Karlshamn), majoren frih. Hastfehr (Björneborg), kapten Hästesko (Tammerfors), lagman Nordin (G&fle). justitiarien af Stenhoff (Nyköping) m. fl. ! Åtskilliga andra betydande män voro intresserade i bränneriema såsom delegare, borgesmän o. s. v.
Kronan hade under dessa år haft dryga utgifter för bränneriernas iståndsättande ; de uppgingo före 1777 års slut till 435,815 rdr. sp. eller 26 t:r guld i stället för de först beräknade 8. Dertill måste läggas omkr. 90,000 rdr för spanmålsinköpen. Naturligtvis kunde bränneriema icke lemna stor afkastning det första året, men man lefde ännu i den tron, att inkomsterna skulle blifva så mycket mera lysande de följande åren. Det skulle dock ej dröja länge, innan man fick anledning betvina kalkylernas riktighet, ja, hela företagets framtid.
Det andra af de båda stora företagen var både bättre planlagdt och mera gynnadt af omständigheterna. På en tid, då det finansiella resultatet af kronobränningen ännu stod i vida fältet, syntes myntrealisationen vara till sin framgång betryggad.
Sedan konungen på sommaren 1775 med sitt maktspråk afklippt underhandlingens tråd emellan regeringen och banken2, hade bankstyrelsen väl sökt understödja konungens afsigter, men dess betänkligheter voro ingalunda häfda. I november 1775 började bankofullmäktige en förnyad granskning af frågan i hela dess vidd, hvilken fortgick till den 12 dec. Flertalet menade, att banken ej kunde ansvara för realisationens framgång utan att upptaga ett särskildt lån för ändamålet, så betänkligt detta steg än vore för bankens kredit. Hochschild afstyrkte hvarje lån, så ock Rosén, hvilken fortfarande ville, att bankofullmäktige skulle motsätta sig realisationen, till dess de erhållit de begärda
1 Se konselj- och rådsprot. fin. f. 1777 flerstädes. Dir. till kongl. maj:t 2, 18, 30 apr. 1777 m. fl. Fischerströin a. st.
2 Se ofvan s. 389.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·