Sida 519
RYKTENA OM DROTTNING BN OCH MUNCK. 519
De faktiska omständigheter, som gåfvo upphof och näring åt ryktet, voro följande. Det är omtaladt, att detta rykte uppstått redan vid konungaparets återförening 1775, då hoffolket iakttog Muncks ovanliga förtrolighet med konungaparet, men ej kände rätta arten deraf. De rika gåfvor han emottog för sina tjenster väckte äfven uppmärksamhet; det ansågs opassande, att han äfven fått drottningens porträtt1. Under den följande tiden förhlef Munck konungaparets förtrogne och användes som underhandlare dem emellan i ömtåliga frågor, t. ex. då konungen ville afskeda drottningens förtrogna, den danska kammarfrun Wenner; denna dam fick oflicielt afsked, men bibehöll i verkligheten sin förra ställning. Troligen var det till belöning för denna och dylika tjenster, som drottningen 1777 utfärdade ett pensionsbref till Munck på 400 rdr sp. årligen under hans lifstid (eller 7,000 rdr i ett för allt)2. Den förtrolighet, som på detta sätt uppstod emellan drottningen och Munck, är lätt förklarlig; men naturligt var också, att den skulle misstydas vid hofvet. Hertiginnan Charlotte skrifver i sin dagbok för sept. 1777, att det gamla ryktet fortfore på grund af det intresse drottningen syntes visa Munck, och för dec. s. å. att drottningen vore något oförsigtig i sitt förhållande till Munck och föremål för spionerier; ja, hon tillägger, att om drottningen skulle komma i välsignadt tillstånd, befarade hon någon »éclat». Hon var blott allt för sannspådd3.
Sådaut är det historiska, faktiska sammauhanget af denna sak, sädana voro de tilldragelser som föranledde ryktet. Har man en förutfattad mening om konungaparets
I. 234? Beskow I, 339. Tili Beskows kritik kan läggas, att H. vid det omtalade tillfället säger sig ha igenkänt drottningen, men ej den andra personen, som han tror vara Munck.
1 Jfr ofvan sid. 409.
2 Drottningens egenhändiga pensionsbref af 7 juni 1777 (s. d. då konungen afreste till Ryssland). Det återfordrades af drottningen, när Munek föll i onåd, och Öfverlcinnades 1792 på Muncks egen begäran till baron Reuterbolm. Enligt Muncks bref till konungen 12 aug. 1791. både ban aldrig för egen räkning begagnat sig af pensionsbrefvet; deremot hade drottningen flere år utbetalt en pension till hans mor.
3 Det bör upplysas, att hertiginnan på Gustaf Ill:s tid icke yttrar den ringaste misstanke rörande Gustaf Adolfs börd. Efter Gustaf III:s död skrifver hon i sin dagbok (april 1792): >11 est impossible de dlre le vrai de cet événement».
Digitized by
Källa: Internet Archive ·