Sida 605
DE SKÖNA KONSTERNA. FOLKUNDERVISNINGEN. 605
kets materiella och ekonomiska tillstånd, men man syntes vara så upptagen häraf, att man ej egde mycket intresse qvar för den egentliga folkupplysningen. Så snart det var tal om bildning och upplysning, tänkte man företrädesvis på den högre odlingen, den vetenskapliga, vittra och konstnärliga. Den allmänna folkundervisningen hade framgent såsom dittills presterskapet att tacka för de små framsteg som gjordes. Vid riksdagen 1778—9 begärde presteståndet, att skolor måtte inrättas för att bereda allmogens barn undervisning, och ingaf ett förslag dertill: det borde finnas flere roteskolor i hvar socken, der barnen finge lära sig läsa innan- och utantill i bok samt förstå hvad de läste; till lärare skulle pastor efter pröfning antaga olärda personer, som socknen borde underhålla. Tillika föreslog presterskapet, att konfirmationen, som biskop Serenius först infört i sitt stift och som äfven andra stift tillegnat sig efter detta föredöme, nu skulle allmänt antagas. Båda dessa förslag voro utan tvifvel välmenta och afpassade efter tidens behof. Men äfven de råkade ut för Höpkens nedgörande kritik. På konungens befallning afgaf han sitt yttrande: han såg i dem egentligen endast hierarkiska påfund, som ginge ut på att befästa presternas herravälde öfver allmogen och skulle medföra betydliga uppoffringar utan att främja sann upplysning bland folket. Han afstyrkte dem derför helt och hållet, och kongl. maj:t fann de anförda skälen »ganska gällande»; den vigtiga frågan hade fallit1. Detta hindrade dock ej att konfirmationen under Gustaf IILs regering efter hand infördes i de flesta delar af landet på gTund af biskopars eller stiftsmötens beslut.
De stora tidsidéerna, hvilka i våra dagar genom pressen bana sig väg till samhällets djupaste lager, lemnade på den tiden det egentliga folket mer oberördt. Endast så vvidt som dessa idéer gåfvo sig ett uttryck i lagstiftningen eller i religionsböckerna och det presterliga lärosättet, utöfvade de något inflytande på folket. En ingripande åtgärd af förra slaget var strafflagarnes mildring, en annan
1 Kon9eljprot. inr. 16 juni 1779, der hela Höpkens yttrande är Infördt.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·