Sida 607
DET KYRKLIGA TILLSTÅNDET. 607
lärosätt förflygtigas allt mer och upplöser sig i moraliska betraktelser och allmänna fraser om »högsta väsendet», om »dygd och upplysning» m. m., ja, den kristliga predikan nedsjunker ofta till en mer eller mindre uppbygglig naturbetraktelse, till ett platt och andelöst tal om allmännyttiga ämnen. De djupare sinnen, som ej kände sig tillfredsstälda häraf, togo sin tillflykt somliga till de herrnhutiska och pietistiska sekterna, andra till den »nya kyrkan», till Svedenborgs läror, hvilka genom sin egendomliga blandning af rationalism och mysticism voro särskildt egnade att slå an i detta tidehvarf ; efter siarens död (d. 29 mars 1772) vunno hans läror allt mer insteg bland de bildade klasserna, ej minst bland presterna. Det statskyrkliga presterskapet sjönk i religiöst hänseende genom neologiens inverkan, i moraliskt genom simonien och »pastoratshandeln», ett missbruk som hotade att taga öfverhand under tidskiftet emellan de båda riksdagarne 1778 och 1786.
Det var sålunda ej blott med förhoppningar, utan äfven med farhågor, som svenska folket emotsåg den närmaste framtiden efter 1778 års riksdag. Det hade skäl till bådadera, då det kastade blicken tillbaka på perioden 1772 — 1778. A ena sidan en återvunnen aktning i Europa, en tryggad sjelfständighet, ett ännu ostördt inre lugn, en förbättrad administration och rättsskipning, en uppblomstrande välmåga samt en löftesrik begynnelse till vitter och konstnärlig odling ; å den andra sidan en växande utländsk skuldsättning, kronobrännerierna med deras förderfliga följder, ett missnöje som åter började gro i sinnena, i synnerhet bos allmogen, adeln och krigsbefälet, en ökad benägenhet hos konungen att regera egenmäktigt, hos undersåtarne att misstyda och klandra hans handlingar. Det var en blandning af godt och ondt, som lät framtiden synas mera oviss än förr. Den nyss så klara himmelen b^jade fördunklas af uppstigande moln. ,
/2 PortRtchmond3rar»ch, '
12 B.— r.-it St. ^
Digitized by
Källa: Internet Archive ·