Sida 213
Tjugondetredje kapitlet. Kristinas afresa från Sverge
TJUGONDETREDJE KAPITLET.
KRISTINAS AFRESA FRAN SVERGE.
\
Också efter sin kröning fortfor Karl Gustaf att visa Kristina samma undseende och vördnad som förut. Han lemnade henne ständigt högra handen, räckte henne servetten vid bordet, höll bygeln vid hennes upp-och afstigande från hästen och benämnde henne vanligtvis sin fru moder. Oaktadt dessa vördnadsbetygel-ser y ttrade drottningen den häftigaste åtrå att lemna så väl hofvet som Sverge, och hon ville fara redan följande dagen. Denna blef ganska regnig; hvarförutan det icke var lätt att under brådskan och villervallan af ofvan-nämnde högtidligheter få inom så kort tid alla hennes tillhörigheter samlade och ordentligt nedlaggda. Oaktadt dessa svårigheter vidhöll Kristina sitt beslut. Per Brahe yttrade förvåning deröfver. Huru, svarade Kristina, huru kan ni tro, alt jag, som förut varit ensam allrådande, skulle nu sladna qvar och se hela min fordna magt i en annans hand. Beslutet blef oryggligt, troppar uppställdes att paradera, rådet och ridderska-pet befalltes att beledsaga drottningen vid uttåget ur staden, och konungen lemnade henne i handom 50,000 ecus till respenningar och derjemnte till afskedsgåfva en hårnål, besatt med äkta perlor och värderad till 38,000 ecus.
Först klockan elfva om qvällen blef drottningen färdig, hvarefter aftåget skedde under häftigt och länge fortsatt skjutande. Vid Flötsund tog bon med handslag sitt sista afsked af rådet och ridderskapet, icke utan ömsesidig rörelse. Konungen ville följa än längre ; men Kristina nekade dertill, och efter deras slutliga afsked skildes sällskaperna åt; drottningen med de sina for åt söder, konungen med rådet och ridderskapet tillbaka åt norr. Men efter några ögonblick vände
På sidan nämns Per Brahe
Källa: Project Runeberg · ·
