Sida 125
TJUGONDEFEMTE KAPITLET.
VILLERVALLAN UNDER DE SISTA FÖRMYNDAREÅREN.
Under sednare hälften af förmyndaretiden kastades landets styrelse oupphörligt fram och tillbaka mellan partierna De la Gardie och Bjelke. Personer och grundsatser ombyttes nästan livarje år. Hvad Bjelke och hans vänner beslöto, blef ett halft år derefter al De la Gardie omgjordt, och så tvärtom. Känslan att vara så osäker, både på sin plats och på sin sak, gjorde sjelfva statens styresmän osäkra, obeslutsamma, rädda om sig sjelfva, rädda för hvarje kraftfullare åtgerd. Rådsherrarna började fruktande undandraga sig handläggandet af ömtåligare mål. Den nu mera sjuttioårige, men aldrig busk-blyge Per Brahe klagade bittert öfver denna rådets feghet och hotade att i harmen öfver densamma nedlägga sin syssla *).
Oredan ökades ej litet vid den nya statsreglering, som Bralie-Bjelke-partiet år 1669 genomdref. En mängd rådsherrar öfvergingo vid detta tillfallet fram och tillbaka från det ena till det andra partiet. Fordna vänner blefvo bittra fiender och tvärtom, hvaraf en stor mängd ytterst obehagliga trätor inom rådet uppväxte. Härtill kom De 1a Gardiska partiets motsträfvighet, nära nog uppror mot det tagna beslutet, hvarigenom regeringens anseende ej litet försvagades.
Sluteligen såg man på åtskilliga tecken, att konungens myndighetsålder nalkades. En Brahe, De la Gardie, Bjelke med flere skulle snart nedstiga från magtens höjd. Något hvar begynte derföre att från dem vända sina blickar och förhoppningar mot den snart uppgående nya solen. I morgonrodnaden för densamma bleknade de förra stjernornas glans.
*) Rådsprot. d. 9 Maj 1672.
Källa: Project Runeberg ·