Sida 126
De hade aldrig varit rätt klara; knappt att några deribland kunde räknas till tredje eller fjerde slorleken. De voro esomoftast omlöknade al egennytta och slapphet, af partisinne och oenighet. De förmådde ej styra sig sjellva än mindre andra. Också voro alla ämbetsverk och statsförhållanden i ett tillstånd af slapphet och oordning. Inom hela styrelsen lanns ingen enda man med det personliga anseende, som behöfdes, för att någorlunda hålla brottslingen, krångelmakaren eller den sjelfrådige och lättjefulle ämbetsmannen i tygel. Icke ens regeringen i sin helhet hade anseende nog att injaga denna hälsosamma lruktan. Följden blef sjelfsvåld, egennytta och oordning öfverallt. Stockholms borgerskap, under anförande af den ryktbare Thegner, ingåfvo till regeringen skrifter af bittert och betänkeligt innehåll*); likaså en hop i Stockholm varande öfverstar och öfverst-löjtnanter.
Kronofogdar bedrogo staten djerfvare än annars; likaså bönderna sjelfva vid kronotiondens utgörande. Efter knekteskrilningarna hände ofta, att mer än hälften af de uttagna drängarna genast rymde och kunde ej återfinnas**). Det var mindre underligt, ty i garnisonerna fingo ofta soldaterna i ordets egentliga bemärkelse dö af svält, så illa handterades de af egennyttiga befäl-hafvare och af än mera egennyttiga och hårda proviantmästare och köpmän, hvilka under den närvarande villervallan icke fruktade någon efterräkning, något straff ***). På Stockholms gator förölvades det ena mordet elter det andra, och ostraffadt f). Missnöjet derstädes hade stigit till den högsta grad och öfverallt längtade man efter den stund, då konung Karl, sluteligen myndig, skulle med egen och kraftfull hand upptaga och föra de nu i smutsen släpande regeringstömmarna.
’) Rådsprot. d. 16 Dec. 1671.
**) Rådsprot. d. 10 Dec. 1670.
***) Rådsprot. d. 14 Aug. 1671 och 11 Juli 1672. — Rid-darhusarkiv, Riksdagsacta d. 12 Oct. 1672.
f) Rådsprot. d. 8 Dec. 1671.
Källa: Project Runeberg ·