Sida 25
land blef svenska sändebudet af pöbeln skymfad t, hvilket än mer retade tänkesättet. Ofver allt i Svergt spordes en bitter sinnesstämning mot holländarne, och man nästan gladdes i hoppet att (& se deras öfvermod blifva genom franska konungen förödmjukadt. Dessutom och slutligen hade Sverge under en långvarig fred glömt krigets bittra följder; och det uppväxte ett ungt slägte,som nästan vämjades vid fredslugnet och längtade efter sådana bragder, som de från fädernas tid hört omtalas och beprisas.
Så hade De la Gardie och Frankrike för sig all» männa tänkesättet, såväl i hofvets salar som på hufvud-stadens gator; ja, hos de flesta, som inom fäderneslandet trodde sig förstå dylika ämnen.
Hos många af de egentliga statsmännen» fanns för franska förbundets ingående ännu ett skål, mer fin alla andra vigtigt och verksamt, ehuru det icke kunde öppet uttalas. Så mycket oftare framskymtade det i rådets förtroligare 'meddelanden. Man nemligen önskade, hoppades, trodde, och det med tämlig säkerhet, att man skulle på ett eller annat sätt kunna undvika hvarje deltagande i kriget, och således åtnjuta de betydliga under hållspenningarna utan någon deremot svarande uppoffring eller fara. Man trodde ingenting annat behöfvas, fin att bättre och fulltaligare utrusta hären; en sak, hvilken i alla fall icke finge försummas.
Sådana voro skälen och sådana tänkesätten, när saken findteligen den 15 Mars 1672 blef till omröstning och slutligt afgörande företagen. Mot förbundet talade och röstade Johan Gyllenstjerna och Sten Bjelke, understödde af några få liktänkande rådsherrar. På andra sidan deremot stodo enkedrottningen, De la Gardie, Bra-herna, Rålamb och det stora flertalet i). Deras nu för
i) De Ja gardie säger, att 26 berrar röstade för och endast 7 emot franska förbundet. (De la Gard. ark. YII» 68.) Enligt vår anteckning ur Rådsprot. voro dock endast 22
Fryxellt Ber. XV. ^
Källa: Project Runeberg ·