Sida 27
geringen för delta del franska förbundets af slutande, emedan man der igenom åsyftat, att westfaliska freden och lyska rikets lugn skulle bibehållas, kriget stillas och Sverges inmängande i dessa oroligheter undvikas.
Knappt hade franska konungen blifvit förvissad om datta Sverges biträde, förrän han kastade ¿ig öfver Holland. Den lilla stat*« sväfvadé på branten af sin undergång, Ludvigs härar framträngde nästan utan hin-dar; och sjelfva Amsterdam häfvade. Oroligheter ut-hröto. Den förvillade och uppretad« holl&ndska folkmassan kastade sig öfver de utmärkta bröderna och stats» mannerna De Witt, samt sleto dem på det vildaste och omenskligaste sått i styckeo. Hollands »sta stund tycktes vara kommen; och Sverge, som icke väntat eller unnat Frankrike en så snabb och lysande framgång, började nå stan ångra sin vidtagna åtgerd.
Men Hollands ledning öfverlogs ou af den unga Wilhelm af Oranien, knappt mer än en yngling, dock i slughet, mod och ihärdighet redan jemnförlig med mognade hjeltar och statsmän. Till hans och Hollands hjelp afslötos inom kort förband mellan Österrike, Brandenburg * Spanien, Lüneburg, He*set*-Cassel ra. fl. och några af de förbundnas troppar ryckte mot Frankrike. Det skedde ej förgäfvcs. Vid njidaommerstiden 1678, ansåg sig Ludvig förvissad om Hollands eröfring. I slutet af 167& var företaget misslyckad! och Holland räddadt från åtminstone den närmaste faran.
Kurfursten af Brandenburg hade redan i Augusti
1672 skickat sina troppar mot Frankrike och aäledes blandat sig i kriget. 1 följe af det nyss ingångna för-buiufct hade Sverge derfére bort med den lofvade hären af 16,000 man angripa kurfursten» Men svenska förmyndarestyrelsen hade dock under allehanda firevänd» niogar undandragit sig detta åliggande och s&Jedhes hit* tills affeöjt hvarje deltagande i kriget.
Så stod saken, när Karl den elfte i slutet af 1679 sjelf tillträdde regeringen.
Källa: Project Runeberg ·