Sida 28
SJETTE KAPITLET.
UNDERHANDLINGAR OM FRANSKA FÖRBUNDET 1673.
Det parti, som önskade ett verkligt krig, bestod förnämligast af den unge ärelystne konungen och hans närmaste gunstlingar; dessutom af en hop med fredslugnet missnöjd ungdom och krigsbefäl, samt till en del af det mot Hollands egennytta uppretade allmänna tänkesättet. Inom rådet hade denna åsigt endast få anhängare; deribland Wrangel, hvilken dock föga brydde sig om, antingen det gällde mot eller för Frankrike; endast han fick krig. Hela den öfriga skaran, såväl De la Gar-diska som Bjelke-partiet, åsyftade i sjelfva verket fredens bibehållande. Skilnaden var följande: Bjelke-partiet ville, alt Sverge skulle till yttermera visso förhålla sig så neutralt som möjligt, för att icke på något sätt kunna inblandas i den vådliga striden. De rådande De la Gar-dianerna deremot trodde, att mau kunde ingå förbund med Frankrike och uppbära dess underhållspenningar och likväl undvika allt omedelbart deltagande i kriget. De smickrade sig med den föreställningen, att Sverges ord och svärd, dess varningar och hotelser skulle ensamma vara tillräckliga att hålla hela Tyskland i tygel, i overksamhet. Minnet af Karl Gustafs underbara bragder och'af segrarna från trettioåriga kriget bländade deras Ögon. I sådana höga tankar om Sverres magt och inflytande stärktes man genom de andra staternas uppförande vid denna kinkiga tidepunkt. I Stockholm sågos nämligen sändebud från Dannemark, Bolland, England, Frankrike, Spanien, Österrike och Brandenburg; alla med löften och smicker ängsligt sträfvande efter Sverges vänskap. Det är motbjudande, skref franska sändebudet, att se Europas förnämsta magter nästan ligga på knä för dessa svenskar och såmeéelst uppblåsa deras högmod.
Att ockra på denna fädernas vapenära; att med densamma skrämma Tyskland till overksamhet under det
Källa: Project Runeberg ·