Sida 88
ländsk-danska flottan, hvilken nu utgjorde emellan 49 och 50 skepp.
Det var ett högtidligt uppträde, dä "båda ilottorna seglade från Sundet inåt Östersjön. På denna punkt hade norden förenat sina krafter och fästat sina Ögon. På danska stranden stod konung Kristian den femte med en stor och välrustad här, färdig att med densamma angripa och återtaga Skåne. På kusten midtemot stod Karl den elfte med sina fåtaliga och svagt rustade svenskar; men färdig att med dem intill sista blodsdroppan försvara sina förfäders land och sin faders ärorika landvinning. För båda voro flottorna i detta ögonblick af högsta vigt. Den danska skulle föra sin konung och dess här öfver till Skåne, till segrar och eröfringar. Den svensk» skulle skydda det nödställda fäderneslandet. Åt hafvet voro också från båda sidor allas blickar rigtade, och sällan har man i dessä farvatten sett på en gång två så stora, så välrustade flottor. På danska sidan utmärkte sig främst amiralskeppet Kristian den femte, som fördes af Tromp; och dernäst det andra amiralskeppet, som bar Nils Juel. Denne hade en värdig motståndare i svensken Klas Uggla på amiralskeppet Svärdet med 90 kanoner och 600 mans besättning. Störst och ståtligast var dock svenska öfveramiralskeppet Kronan, ett föremål för allas blickar och beundran. Det hade intagit föga barlast, hvarigenom det i sig sjelf ranka fartyget flöt 7 fot högre än vanligt. och blef osäkrare i sina rörelser. Men dess stora och stolta byggnad föll så mycket mer i ögonen. Det var 178 fot långt, 43 fot bredt, och bar i fyra tydligt synliga rader ej mindre än 128 kanoner i). Inom dess bord var en besättning af nära 1,000 man. Det fördes af öfveramiralen Lorentz Creutz och under honom af 42 officerare af alla grader.
Den 1 Juni seglade svenskarna med frisk vind uppefter östra kusten af Oland. Afsigten var att till stridens hållande uppnå de kända, af konungen utsedda far-
Källa: Project Runeberg ·