Sida 200
panteräntor uppgåfvos d. 1 April 1097 blott till 30 eller 35,000; och efterskänkta dylika till 35,000, allt d. s. m. 1).
1) Redukt.-kansl. Handl. om pantegodsen T. 2 — En annan dersammastädes befintlig räkning säger, att år 4700 återstodo oinlösta pantegods 08 krono och 182 skatte, och en årlig ränta af 251,072: 28. 8. d. s. m. Detta strider
mot de ofvanstående uppgifterna.
af 432,905 riksdaler och 509.883 d. s. — Se Redukt.-
/ /
kansl. Handl. allehanda förpantningar angående T. 2. Ar 1680 hade dessa räntor utgjort 102,600 d., se
ofvan; således återstodo af dessa gamla bortpantade årliga räntor blott omkring 6000 d. s.
2) Förpantningar, gjorda åren 4673—1080, stego till en årlig ränta af 173,738 d. s. Häraf var till d. 1 April 1697 störsla delen inlöst, så att då blott 30,000 d. s. återstod af alla slags och tiders bortpantade räntor. Se Nordin. 4:o bur.d. M 24-9. Liqvidat.-kommiss. berättelse 1697.
3) Uppgifterna om pante-räkningarnas tillstånd 1697 äro också mycket olika, a) Nordin, s. st. säger, att pant-innehafvarne voro skyldiga 1,367,933: men hade att fordra 1,097,803 d. s. — b) Redukt.-kansl. Handl. angående de gamla förpantningarna säger, att d. 1 Jan. 1697 voro, enligt afslutade räkningar, pantinnehafvarne skyldiga 923,125 ; men hade att fordra 348,688 d. s m. Detta lär dock angå blott äldre förpantningar. Också felas deri Bremen, Estland, Pommern, Österbotten. — c) På samma ställe finnes en annan beräkning, som först upptager förestående', och sedan tillägger, att innehafvare af förpantningar efter d. 1 Jan. 1673 hade att fordra 475,735, men voro skyldiga 357,392 d. s. m. — Så olika blef i dessa invecklade ären-der ofta en och samma sak bedömd och beräknad af sin samtid. Detta och mycket dylikt må tjena till ursäkt för de misstag och oriktiga summor, hvilka en strängare granskning säkerligen kommer att i denna vår reduktions-historia ofta nog upptäcka.
4:o. Den 1574 och 1575 ökade pantegods-räntan tyckes vara alltför stor med hänsyn till det 1575 gifna nya lånet. Men sterbhuset sade, att godsräntan var tagen för hög, och lånet der-ernot evalveradt för lågt. Hvem hade rätt?
5:o. Sterbhuset uppgjorde en moträkning *), enligt hvilken äfven med blotta 5 procent på pante-skillingeri Horn skulle vid sin död 1595 hafva att af kronan fordra 33,837 marker 5—22 silfvermvnt eller örtugar, c. s. v. — Hvom hade rätt?
*) S.' st.
Källa: Project Runeberg ·