Sida 202
En stadfästelse i samma anda hade också blifvit gifven af Karl Gustaf i riksdags-beslutet och reduktions-stadgan, båda af 1655; och af Karl den elfte medelbart genom riksdagsbeslutet 1680 och reduktions-stadgan 1682. Tvärtemot förstnämnde löften blefvo dock samma afhandlingar rubbade redan, när köparne dömdes att återbetala, år 1674 vind-och vaskpenningar, sjetteskäppan 1) m. m.;och, år 1678, bygg-
ningshjelpen 2). Dessa båda räfster inneburo likväl någon
billighet; ty de ifrågavarande räntorna hade möjligtvis enligt grundsatsen för fyra och en halt procents-taxan bort inbe-räknas; åtminstone den sistnämnde. Svårare var det löftesbrott, som begicks 1680, då man beslöt att, om godsen blifvit betalda med löner eller andra så kallade ofruktbara fordringar, skulle egendomarna återlemnas till kronan, så snart deras räntor uppnått köpesummans belopp. Detta ingrepp i äganderätten, detta upprifvande af ett ingånget köp, ha vi redan utförligen omtalat 5).
För att trösta och för framtiden trygga köpegodsens andra innehafvare, lofvades "dem dock, att alla ordentliga och mot fruktbara kapitaler skedda köpealhandlingar skulle
i öfrigt förblifva orubbade. Denna försäkran intogs i riks-
dags-beslutet 1680 och förnyades af konungen i dess re-duktions-stad^a af 1682. — Och likväl redan 1686 var man färdig att bryta detta löfte; — färdig till ett nytt och svårt angrepp mot samma köpeafhandlingar.
För att kunna rätt uppfatta ämnet och striden, är det också här nödigt att noga för minnet utreda åtskilliga fordna omständigheter.
Vid inträffande penmngebehof hade flera bland wasa-konungarna sålt en mängd kronogods och skotteräntor. Dervid följdes likväl då för tiden ingen viss taxa. En sådan blef dock slutligen af Gustaf Adolf införd omkring
1) Se sid. 53.
2) Se sid. 55. Dessa båda slags räntor skulle i den tidens språk kallas obetalda; och de nu 4686 ifrågasatta deremot oköpta; men denna skilnad blef sällan iakttagen.
3) Se sid. \ 23 och följande.
Källa: Project Runeberg ·