Sida 15
gods under kronan. Ytterligare blefvo en hop till kyrkorna bortpantade kronogods vederkända l). Konungen vakade också noga deröfver, att hemman, upptagna på allmänningarna, skulle såsom krono anses och införas. Härtill kom en annan förändring. Förut trodde sig innehaf-varen af hvarje skattehemman äga full icke blott besittnings- utan ock ägande- och användnings-rätt dertill, så att han kunde efter eget godtfinnande låta jorden ligga obrukad och alltså för densamma icke betala någon skatt. Men år 1553 påböd konungen, att sådana hemman skulle efter tre års oguldna utlagor anses som skattevrak och hemfalla till kronan 2'. Atgerden stod i förbindelse med den lära, Gustaf Wasa ville göra gällande, nämligen, att kronan var ursprungliga och rätta ägaren till all rikets jord. Han icke blott uttalade denna sats, utan lät ock sina fogdar hålla husesyn på skattehemmanen och tillkän-nagaf, att när dessa icke ordentligen bebyggdes, hörde de kronan och konungen till. Det var ett försök att göra alla skattehemman till krono; — ett försök, som visserligen i det hela misslyckades; men som dock till en viss grad gjorde sig gällande, icke utan intrång i odalmannens äganderätt.
Största tillökningen i kronogods skedde dock genom reduktionen af det andliga frälset. Kyrkans egendom och antalet af dess gårdar hade stigit till en ganska stor höjd. Biskoparna voro i besittning af furstliga inkomster och reformationens vänner påstodo, att omkring 1520 innehade kyrkan hälften eller två tredjedelar af Sverges jord 5). Som nu denna dess egendom var i allmänhet fri från utlagor, blef det mer och mer svårt för den återstående skatte- och frälse-jordens innehafvare, d. v. s. för adeln
4) Riksark. Lindskiölds försvar 4636 för panteräfsten.
2) Något dylikt hade också förut gällt om allmännings-jord.
3) Lignell om kyrko- och prestgodsen i Karlstads stift har dock vid anställd beräkning funnit, att i nämnde stift har kyrkan icke ägt fullt en åttondedel af alla dervarande hemman.
Källa: Project Runeberg ·