Sida 16
och bönderna att ensamme underhålla stafen och hären. Förhållandet bröts derföre genom Westerås riksdag 1527 och genom den då beslutade reduktionen. Konungen fick magt att indraga en hop af de gods, som voro anslagne åt biskopar, domkyrkor eller kloster; dock med villkor att han skulle gifva biskoparna, kanikerna och klosterfolket vederbörligt underhåll samt till sin förra bestämmelse åter-lemna en del af godsen, så snart rikets nöd blifvit afhul-pen. Gustaf återlemnade dem aldrig. Tvärtom, han utsträckte tämligen långt och tämligen egenmägtigt den beviljade indragningsmagten. På sådant sätt blef skörden rik nog. Det säges, att genom de på 1527 års riksdagsbeslut grundade indragningarna hafva 9,000, enligt andra uppgifter 13,000 hemman blifvit från andeligt frälse förvandlade till krono.
Omkring åren 1543 till 1547 började konungen att på egen hand gifva åt omfånget af denna reduktion en ny och betydlig utvidgning, öfver hvad 1527 blifvit be-stämdt. Han tog nämligen denna sednare gång äfven en stor del af de gårdar, som på landet eller i städerna tillhörde kyrkorna och menige presterskapet. De flesta sålunda indragna hemman förvandlades också till krono; ehuru de förut hade i allmänhet varit frälse eller skatte och blifvit till församlingarnas bruk dels af enskilda personer skänkta, dels af menigheterna inköpta. Man påstod, att genom båda dessa Gustaf Wasas kyrkoreduktioner hafva kronogodsens antal ökats med 20,000, några säga 36,000 hemman.
y o
A andra sidan blef kronans jord betvdligen förminskad. Konungen klagade, att kronoallmänningarne ledo ganska mycket förfång, och att ofta flere mil deraf olofli-gen inkräktades af kringboende frälsemän, bönder, ja af hela byalag. I Norrland t. ex. hade bönderna olagligen tillegnat sig en betydlig del af kronans stora fiskerier utefter kusten o. s. v. Troligtvis har staten på sådant sätt lidit ganska svåra förluster. Vi få längre fram i
Källa: Project Runeberg ·