Sida 299
1633 års svenska reduktion; emedan enligt nämnde riksdagsbeslut Liffland borde behandlas efter dess egna lagar, förordningar och bevillning. Konungen förklarade ock, att med hänsyn till reduktionen skulle han icke mot Liff-lands innevånare framkomma med något annat än, hvad som öfverensstämde med deras fri- och rättigheter och med landets säkerhet, och som med dem sjelfva blifvit förut afhandladt och beslutadt. Detta konungens vigtiga bref var gifvet på Ljungby den 10 Maj 1678. Det kommer att framdeles ofta omtalas.
Vi hafva nu sett de försäkringar, som lifflänningarna hade af svenska regeringen bekommit rörande upprätthållandet af deras hittills åtnjutna fri- och rättigheter. Vi vända oss nu till sjelfva reduktionen.
OM LIFFLÄNDSKA REDUKTIONEN FÖRE 1680.
När lutherska läran infördes i Liffland, hade riddar-ne, som sagdt är, slagit under sig en mängd af de fordna kyrkogodsen, kanske ofta nog utan att dertill hafva någon rättighet. Sedan landet kom under den aflägsna polska konungens välde, hade många bland riddarne likaledes be-mägtigat sig åtskilliga gods och inkomster, som varit anslagna till statens och härmästarens underhåll. Klagomål öfver dylika missbruk ser man från den tiden ofta upprepade, och de äro i sig sjelfva ganska sannolika; ehuru vi för deras verklighet icke känna något serskildt och full— tygadt bevis. Från 1560 till 1660 var också landet i en oupphörlig tillsvidare-belägenhet; dessutom splittradt och inbördes oenigt, och slutligen esomoftast öfversvämmadt af främmande folk, än det ena, än det andra. Under sådana förhållanden skuile oordningar och sjelfsvåld [-nödvändigt-] {+nödvän- digt+} insmyga sig. Att afskaffa missbruken och återtaga
åt kronan, hvad hon förlorat, var ock ett kinkigt företag. Den regent, polsk eller svensk, som försökte något dylikt,
lopp fara att reta ridderskapets egennytta, så att det med
hela landet kunde kasta sig i armarne på någon annan
Källa: Project Runeberg ·