Sida 317
den icke på sina bittra tårar och ödmjuka böneskrifter erhålla ett enda ord till svar, detta är ett öde så tungt, att det näppeligen kan bäras. Då menniskor icke vinns tillträde och bönhörelse hos sin Gud, barnen icke hos sim fader, undersåtame icke hos sin öfverhet; hjelpe då Gud> i hvilken olycka de alla hafva fallit! Stormägtigste konung! Redan för någon tid sedan hafva vi såsom det anstår ödmjuka och trogna undersåter låtit nedlägga vår böneskrift för eders majestäts fötter. Inför dess höga tronpallj hafva vi laggt oss sjelfva till jorden och der-ifrån mot Gud och eders konglig majestät upplyftat våra ögon och darrande händer. Men det har varit vår tunga lott att blifva såsom brottslingar utan bönhörelse bortstötta; och ers majestäts fadershjerta har icke aktat sina gråtande barn värdiga något svar, icke ens det ringaste ord.' Blott olydnad och trolöshet kan till den grad göra en undersåte ovärdig sin öfverherres nåd. Vi äro icke skyldiga till' någondera. Man har icke kunnat öfverbevisa, icke ens förebrå oss något dylikt. Vi sjelfva och våra barn hafva tappert kämpat för Sverges krona. På vår trohet mot eders majestät finnes ingen fläck i . Men våra förbrytelser mot Gud erkänna vi med ångerfullt och villigt hjerta; och att det är hans straff, som genom denna olycka drabbat oss. Och det är i sanning en förfärlig olycka. Liffländska adeln besitter icke såsom den svenska några egna arf-frälse-gods att lefva af. T i innehafva våra egendomar visserligen med ärftlig förläningsrätt; men ursprungligen voro de allmänna ordensgods. Enligt eders majestäts reduktions-stadgar blifva de nästan alla indragna och Lifflands hela ridderskap derigenom bragt till tiggare-stafven. Eders majestät lofvar oss visserligen samma egendomar med ärftlig städjer ätt och med en tredjedels eftergift på afraden; men man beräknar oss jord-städjan så högt, att den nästan omöjligen kan erläggas, fastän
1) Flera enskilda lifflånningar hade likväl då och då med Po—
len /örehoft stämplingar mot Sverge.
Källa: Project Runeberg ·