Sida 316
skulle också vara pligtig att i afräkning på samma efterskänkta räntor lemna åt kronan efter billig värdering den boskap, som på det indragna godset fanns. Om sedan begge dessa af drag blifvit gjorda, godsägarna befunnos vara något skyldiga på ofvannämnde räntor, så ville konglig majestät detta såsom en benådning hafva dem skänkt och eftergifvit l). Vi behöfva icke omtala, med hvad ögon lifflänningarna betraktade en sådan nådegåfva.
Mycket tadlades ock det bevisningssätt, som reduktionen följde. Som skäl för statens högre och äldre äganderätt fordrade man icke alltid ordentliga och lagliga ämbets-belyg. I brist af sådana åberopade man gamla tyska och latinska krönikor angående landet. Så framt i dvlika ett gods någon gäng omtalades med ord, som möjligtvis kunde medgifva en sådan tydning, sa blef det genast af reduk-tions-herrarna uppfördt på listan af gods, som borde indragas.
På detta sätt började reduktionen att för lifflänningarna antaga ett än mera hotande utseende. Från 1680 och tiil slutet af 1687 hade liffländska reduktionen gifvit kronan en ökad årlig inkomst af 458,084 d. s. m. 2). De ännu ogenomförda punkterna lofvade kanske ändå större vinst.
Under sådana omständigheter sammanträdde liffländska landtdagen vintern 1686. Dess medlemmar slöto en inbördes och fast öfverenskommelse att tillhopa såsom en man ogilla den reduktion, man börjat öfver dem anställa. Likväl ville de ännu gå bönfallande tillväga Flere deras dylika skrifter hade visserligen Karl den elfte lemnat obesvarade. De beslöto dock att nu låta bela landtdagen göra än ett försök i samma väg. Det skedde och ungelär med följande ordalag. Att under hårdt förtryck och svåra lidan-
1) Redukt.-kansl. Kongl. br. till redukt.-kommiss. d. 34 December 4680. Finnes ock i Nordin, fol. 442, s. 25.
2) Rådsprot. med bilagor d. 47 Dec. 4687, samt i Riks-ark. en af Skragge och Engberg d. 30 Jan. 1689 uuder-skrifven redogörelse.
C?
Källa: Project Runeberg ·