Sida 315
Pommern, Bremen> £sJ- oc/t Liffland, skall fjerdeparten, utan någon sådan eftergift, a/ oss indragas t). Litet härefter och när saken skulle komma till verkställighet, betänkte han sig omigen och uppsköt tills vidare utförandet 2). Längre fram eller 1687 efterskänkte han alla de fordringar, som kronan enligt 1655 års reduktion ännu hade i Liffland. Eftergiften beledsagades dock af det vanliga villkoret. Om nämligen godsägaren hade något att fordra hos kronan, skulle detta först afräknas på nämnde reduk-tionsskuld, hvarefter först den återstående resten fick ut-strykas 3). Vi hafva icke fullkomlig reda på slutliga utgången af nämnde mål. Blott det är oss bekant, att liff-länningarna icke erkände sig pligtiga till någon tacksamhet för fjerdepartens efterskänkande, antingen det då skedde delvis eller helt och hållet; ty af förut nämnde skäl på-stodo de, att Karl icke hade någon laglig rättighet hvarken till det hela eller till någon del deraf.
Se här också en annan så kallad eftergift! Svenska riksdagen 1680 hade beslutat, det reduktionen skulle öf-vergå lifflänningarne från och med 1681. Men Karl uppsköt en del af verkställigheten till 1684, såsom förbemäldt är. Likväl påstod han, att, ehuru regeringen icke hann indraga godsen förrän 1684, borde dock kronan åtnjuta sin inkomst af dem, alltifrån 1681 4), då de enligt riksdagsbeslutet bort vederkännas. Sedermera förklarades, att Karl den elfte, för att ådagalägga sin nåd, ville efterskänka äfven dessa bakräntor. De vanliga och några nya villkor bifogades dock; nämligen. l:o att, om gods-ägaren hade någon fordran hos kronan, skulle den mot ifrågavarande räntor förut afkortas. 2:o att förra godsägaren
4) Nordin, fol. bund. 30, a. 26. Kongl br. d. 48 Mars 4686.
2) S. at. s. 64. Kongl. br. den 23 Juli 4686.
3) Nordin, fol. bund. 39, a. 495. Kgl. br. d. 34 Dec. 4687, åberopadt i Kedukt.-kommias. bref, Juli 4688.
4) Dessa anapråk gällde de allmänna godaen. För de adliga gods, som indrogoa, fordrade9 räntan blott för 4683 och 4684.
Källa: Project Runeberg ·