Sida 328
Jändska landt-rådernas antal till endast 6, hvilken åtgerd ansågs olagligen ingripa i deras författning. Han tyckes till och med hafva återtagit de så kallade fördelar, som ridderskapet fått löfte om vid arrendet af de reducerade godsen: ty nu mera föreskrefs, att nämnde arrenden skulle lemnas åt den mestbjudande 1).
För att likväl, om ännu möjligt var, få dessa saker i godo bifallna, ålade Karl lifflänningarna att välja tvänne fulimägtiga, hvilka, försedda med hela samlingen af deras så kallade privilegier, skulle resa öfver till Stockholm. Der ville då konungen gemensamt med ombuden granska handlingarna och på grund deraf fatta sitt afgörande be-siut. Lifflänningarna valde landtrådet Budberg och kapten Patkull. Båda ville gerna draga sig undan, men måste lyda kallelsen. De rustade alltså till resan och hopsamlade ifrågavarande papper. I synnerhet sökte de att i urskrift bekomma Karl den elftes mycket omtvistade frihets— bref af 167S. Hastfer vägrade dock att framgifva detsamma; han hade också nyligen förut blifvit af Karl snäsad, emedan han icke nedtystat lifflänningarnas tal derom. Slutligen erbjöd han sig att utlemna handlingen; men endast med villkor, att dervid skulle bifogas den konungens skrif— velse af d. 1 November 1687, hvari Karl återtog frihets— brefvets innehåll och förklarade dess åberopande som en oanständighet. Detta villkor afslogo ombuden; ty anförandet af sistnämnde skrifvelse hade inneburit ett upp-häfvande af deras egna påståenden. Slutligen reste de öfver till Sveree utan att kunna i urskrift medföra 1678 års frihetsbref 2), det vigtigaste bland alla för deras sak behöflisa handlinsar.
Till Stockholm ankommo de i slutet af 1690. Mellan dem och svenska kansliet uppstod nu en vidlyftig och invecklad skriftvexling, rörande gilltigheten af Lifflands författningar och frihetsbref. Dessa sednares gällande kraft
4) Nordin, fol. 34, s. 944. Kgl. br. d. 4 Sept. 4694.
2) Enligt några källor har det likväl medföljt.
Källa: Project Runeberg ·