Sida 197
menigheten tillverka ett allmänt tänkesätt, så 'våldsamt och ‘ pockande, att det skulle locka, kanske tvinga regeringen att ingå på Frankrikes önskningar. I bvad mån planen denna gången lyckades- hos sjelfva folkel, känna vi icke. Men det är säkert, att Karl i egen person lät hvarken locka eller skrämma sig. Vid årets slut bar Oxenstierna tvärtom gifvit tyskarna någon förhoppning om Sverges verksamma beskydd mot Frankrikes våldsamheter.
Med det nya året 1683 tillgrep konung Ludvig nya medel. Då Karl den elfte icke kunde af penningar förledas, skulle han med vapen skrämmas. Med bjelp af fransyska underhålls-penningar företog Kristian den femte en hop ganska betydliga rustningar såväl till lands som sjös, och detta både i Danmark och i Norrge. Derjemnte och till hans bjelp kom redan före midsommar en fransysk flotta af 22 fartyg, hvilken i Sundet förenade sig med den danska och hotade Östersjön. På samma gång började det fransyska partiet i Stockholm att röra sig. Det var icke obetydligt, bestående af de trenne rådsherrarna De la Gardie samt af Nils Brahe, Johan Gabriel Stenbock och sjelfva Klas Fleming. De talade en gång med konungen om faran af att ådraga sig ett krig mot det mägtiga Frankrike. Karl pekade ut genom fönstret och sade — skrattande: mina herrar! jag ser, att del regnar; och jag kan försäkra er, alt så länge det icke regnar qvarn-stenar, är ingen fara å färde. Flere hans ord i dylik anda, men af grofkornigare art berättas ock 1). I denna sinnesstämning stärktes han af det österrikiska partiet hvilket numera var ändå starkare, bestående af Bengt och Gabriel Oxenstierna, Göran ocb Kristofer Gyllenstierna, Hans och Axel Wachtmeister, Sten Bielke, Ascheberg, Ehrenstéen och gamla Gustaf Otto Stenbock. I enlighet med dessa herrars råd leddes hela saken. Man höll i kyrkorna offentliga tacksägelser för Österrikes segrar, och visade sålunda öppet7 hvad man förde i skölden. Mot
4) Loenboms historiska märkvärdigheter S• 4.. fryxellt hrr. XVIII.
Källa: Project Runeberg ·