Sida 199
Ludvigs bemödanden att vinna Sverge på sin sida genom lockelser 1682 och genom hot 1683 blefvo således alla förgäfves. Under sistnämnde år inträffade ock Wiens befrielse från turkarnas belägring. Österrike, räd-dadt ur denna fara, kunde sedermera vända någon del af sin uppmärksamhet och af sina krafter mot Frankrike. Sakernas läge begynte sålunda blifva något betänkligt för Ludvig den fjortonde; men å andra sidan voro de tyska slaterna uttröttade, förslappade, sins emellan oenige, och i allmänhet illa styrda. De saknade mod ocb kraft att från Ludvig återkräfva det tagna rofvet. Derföre blef den 15 Augusti 1684 i Regensburg afslutadt ett så kalladt stil— lestånd eller en förlikning, enligt hvilken Frankrike skulle bebålla en del af de landvinningar, som genom de orättvisa reunionerna blifvit tagna; och dermed skulle alla tvister vara förlikta.
Denna afhandling utgör också slutpunkten af det tidskifte, då de Vest-Europeiska staternas politik hvälfde sig förnämligast kring fransyska reunionerna och de i anledning deraf uppkomna statsförbunden. Oxenstierna hade tinder hela dess förlopp lyckats att åt sitt fädernesland bibehålla lugn ocb fred, ära och anseende.
T JGGONDEFEMTE KAPITLET.
SVERGES UTRIKES FÖRHÅLLANDEN.
ANDRA UDSKIFTET 1684—1689.
Dansk-Holsteinska tvisten.
Berättadt är, buru Danmark vid freden i Roeskild 1658 tvingades att afstå några sina fordna rättigheter öfver Holstein och Slesvig och likaså, huru Kristian den femte år 1675 försåtligen tillfångatog hertigen af Holstein
Källa: Project Runeberg ·