Sida 46
Ändtligen nalkades afskedsstunden. Under vanliga högtidligheter men ovanliga uttryck af innevånarnes kärlek och saknad lemnade prinsessan Köpenhamn den 1 Maj och Fredriksborg den 3 i samma månad. Ända hit och en mil längre följde henne Krislian den femte. Vid af-skedet yttrade hon en aning om att aldrig mer få återse denne sin konungslige broder. Men, tilläde hon, betydelsefullt: emedan jag nu anses som en fredspant mellan Danmark och Sverge, så beder jag Gud om nåd att kunna uppfylla en så härlig bestämmelse; så att mitt uppförande må hjelpa till alt borttaga all fiendskap emellan dessa båda folk och att i stället förbinda dem till evig vänskap och förtrolighet. Kristian återvände derpå till Fredriksborg; drottningen, enkedrottningen och prinsessorna följde Ulrika Eleonora ända till Helsingör.
Den 4 Maj på morgonen skulle hon skiljas också från dem och från fäderneslandet. Den kringslrömmande folkmängden gaf också nu flere bevis på varm tillgifven-het. Vid åsynen deraf sade Ulrika Eleonora: måtte jag också hädanefter blifva i Danmark hågkommen med samma ömhet, som mig i denna stund visas. Och då Gud i sin försyn kallat mig till ett annat rike, sä beder jag honom förläna nåd och kraft till ett sådant uppförande, att jag också der må vid sista skilsmessan beledsagas af mina undersåtares kärlek och saknad. Bönen och orden kommo från ett varmt och uppriktigt hjerta, och blefvo ock verk-liggjorda i både lifvet och döden.
Nere vid stranden tog hon afsked af den omgifvande folkmängden och af nyssnämnde sina anhöriga, hvilka följde med ända tills hon steg ombord i den väntande slupen. Systern, Fredrika Amalia, gjorde till och med sällskap på färden öfver sundet. Fartyget, fördt af sjöhjelten Nils Juel, gungade fram öfver det lugna vattnet, men under dånande salvor och styckeskott från både svenska och danska sidan.
Klockan 10 f. m. den 4 Maj 1680 landsteg Ulrika Eleonora på Helsingborgs brygga. Hon emottogs af enke-drottningen, omgifven af hofiolk och prakt. Genast^efter
Källa: Project Runeberg ·