Sida 47
första hälsningen på stranden, tog prinsessan Fredrika Amalia återigen afsked och vände med den danska slupen tillbaka till Helsingör. Ingen enda bland Ulrikas anhöriga fick följa henne in i det främmande landet, följa henne till den afgörande dagen, och i det vigtiga ögonblicket stå deltagande vid hennes sida. Och likväl återstodo blott två dagar till förmälningen, och blott en dagsresa till bröllopsgården. Men Karl hade icke allenast icke inbjudit någon af hennes slägtingar, utan tvärtom undanbedt sig alla talrikare dylika besök. Han hade befallt Gyllenstierna till— kännagifva, att prinsessan borde medföra så litet sällskap som möjligt; ty, bette det., Sverges tillgångar medgifva icke någon större högtidlighet 1'. Och sedermera tilläde han att, om någon af prinsessans systrar nödvändigt skulle följa med, så önskade han, alt det måtte blifva hertiginnan Fredrika Amalia. Denna furstinna var nämligen gift med Karl den elftes morbroder, hertigen af Holstein Gottorp. Men konungens önskan att häldst slippa alla slags besök hade blifvit tillräckligen bekant, och, såsom vi sett, skyndade derföre äfven Fredrika Amalia att från Helsingborgs brygga genast vända tillbaka till Danmark.
BEREDELSER TILL FÖRMÄLMNGEN.
Karl den elftes skygghet för menniskor har sällan framstått så tydlig såsom vid detta tillfälle. Vi hafva ofta omtalat, hur försagd han var i talrikare och mer bildade sällskap, serdeles biand fruntimmer; och huru han derföre sökte, så vidt möjligt, undvika alla betydligare hoffester. Med känsla af så mycket större förlägenhet och oro motsåg han derföre sin egen förmälning. Det var nämligen tydligt, att om denna anställdes i Stockholm, i rikets huf-vudstad, skulle Karl icke kunna undvika att till delta-
4) Lund. De la Gardiana M. S. III. 40. Karls förhållningsbref för Gyllenstierna den 6 December 4679.
Källa: Project Runeberg ·