Sida 114
Genomfrusna och hungriga, kommo de ändtligen den 19 till Lagena, en och en half mil från Narwa. Der lät konungen skjuta svensk lösen och för den belägrade och väntande staden sålunda tillkännagifva sin ankomst.
FÖRBEREDELSER TILL NARWA-SLAGET.
Vid ankomsten till Lagena voro svenska tropparna mycket uttröttade och illa medfarna, så att många trodde, det konungen icke skulle inlåta sig i strid, förr än hans folk hunnit hvila ut och hämta krafter. Men Karl mente, att man borde begagna ryssarnas första förskräckelse och angripa dem, innan de hunne sansa sig och komma underfund med svenskarnas ringa antal. Dessutom hade man hvarken åt menniskor eller hästar några förråder, tillräckliga ens för ett par dagars behof. Det fanns i sjelfva verket intet annat val än strid eller hungersnöd. Man beslöt således, att följande dagen våga ett afgörande angrepp. Gudstjenst hölls; hvarefter konungen red genom lederna och sade folket några uppmuntrande ord, huru i fordna tider deras förfäder ofta slagit ett tiodubbelt antal ryssar; huru han hoppades, att samma mannamod skulle nu medföra samma seger o. s. v. Hans på en gång lugna men glada hållning och det mod och den segeraning, som blixtrade ur hans ögon, lifvade de förut nedslagna soldaterna och en hvar beredde sig till följande dagens bragder.
Under natten smög general-major Ribbing fram emot fienden och undersökte beskaffenheten af dess förskansningar. Tidigt morgonen derpå, det var den afgörande dagen, den 20 November, red konungen sjelf under ryssarnas skott nära till deras vallar och tog belägenheten i ögonsigte. Derpå uppgjordes planen för anfallet, hufvudsakligen enligt Rehnskiölds förslag.
Källa: Project Runeberg ·