Sida 115
Ungefär klockan tio på förmiddagen ställde Karl sitt folk i slagtordning midt framför rysska förskansningarna. Man sköt svensk lösen, såsom tecken åt landsmännen i Narwa och såsom en till fienderna ställd uppmaning att rycka ut på fria fältet. Svenskarna voro något öfver 8000 man ¹), ryssarne troligtvis 60 till 68,000 ²). Ehuru sålunda mångdubbelt öfverlägsna, mottogo de icke den erbudna striden. Då beslöt Karl att sjelf angripa dem, och sådant till och med i deras egna förskansningar. Hären gick något baklänges och de till stormning utsedda tropparna försågo sig med en mängd i förväg tillredda risknippen, hvarefter allt ordnades till det blifvande anfallet. Grenadierer ställdes öfverallt främst. Södra flygeln fördes af Otto Vellingk och Knut Posse och hade gardet i spetsen; den norra af Rehnskiöld och Maidel med vermlänningar och dalkarlar främst. Ytterst åt norr till och liksom utgörande en här för sig, stod öfverste Magnus Stenbock med grenadierer, finnar och dalkarlar. Till dem sällade sig konungen sjelf, åtföljd af drabanterna, under Arvid Horn. Folket var uppställdt nästan kolonnvis, såsom vid en stormning, och bakom dem kommo fältstyckena och rytteriet.
Rysska förskansningarna sträckte sig kring Narwa i en lång halfcirkel med flyglarna stödda mot flodens strand, på norra sidan vid Wepsekyle, på den södra vid Joala. Svenska hären var så svag, att den ej mägtade angripa mer än ett par närbelägna punkter. Dessa utseddes på ungefär rnidten af rysska linien,
¹) Uppgifterna härom äro mycket olika, alltifrån 7 ända till 20,000 man; men troligen voro de något öfver 8000.
²) Uppgifterna om ryssarnes styrka skifta från 38,000 till 450,000. Troligen var hela styrkan först 80,000; men blef sedermera genom nöd och misslyckade stormningar minskad med omkring 10,000 till 20,000. Svenskarna höllo sig gerna vid första siffran. Motsatsen mellan åtta lusen och åttatio tusen klingade behagligt för örat och stoltheten.
Källa: Project Runeberg ·