Tillbaka Read Runeberg

21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August

Originalsida 200
Originalsida 200
Originalsida 200
Originalsida 201
200–201

Sida 200

mitt folk; och jag litar dessutom pä rättvis sak och pä Gud, som hjelpt mig ur större faror, och lär också hjelpa mig ur denna. Karl sökte ytterligare öfver-tala polackarna till deltagande i afsättningsplanen; men fåfängt. Radzlejowsky svarade: hur ock ett sådant företag må aflöpa, så förblifver eders maj:t ändå alltid Sverges konung. Men om jag och mina vänner ingå deri och det misslyckas, då är det ohjelpligen förbi med oss. Ingendera kunde öfvertala den andra, och underhandlingen afbröts.

TÅGET TILL KLISSOW.

Konnng August hade uppmanat sitt rikes adel att stiga till häst och hjelpa honom fördrifva svenskarna. Några landskap lydde; de fleste tvekade, ett och annat till och med nekade. Polackarne hade fått tämligen allmänt i hufvudet den misstanken, att det mellan Karl och August fanns ett hemligt genom Vitztbum och Aurora Königsmarck afslutadt förbund af innehåll, att August skulle åt Karl lemna ena delen af Polen, och Karl deremot hjelpa August till enväldet i den andra. Denna tro inverkade mycket på sakernas gång. Polackarna, äfven de, som hörde till Augusts parti, ville icke tillåta honom att i Polen hafva mer sachsiska troppar än 6000 man. Den stora polska kronoliären, illa rustad och utan behöfliga förråd, ville ej heller understödja sin konungs sak. Slutligen lyckades denne väl att besegra motsträfvigheten; dock blott på det sält, att han lät bland nämnde troppar utdela en betydlig summa penningar. På dylikt sätt såg sig August i spetsen för en talrik här af troligen 24 eller

30,000 man.

Karl hade för tillfället blott 12,000 svenskar. Med deta skulle han på en gång tygla Warschau med dess 60,000 innevånare och tillika möta den vida man-

Källa: Project Runeberg ·