Sida 207
nt ur sin tätt slutna ställning och nedhöggo do närgångnaste fienderna och Spens med lifregementet kastade undan de sachsare, som ville gripa dem i ryggen. Slutligen såg man drabanterna npplösa sin fyrkant, och utan att lossa något skott blott med de långa huggvärjorna i hand störta mot fienden och kullkasta dess hopar, den ena efter den andra, Exemplet följdes af de andra svenskarna, och slutligen nödgades sachsarne gifva vika och, enligt Karls spådom, draga sig tillbaka samma väg, de kommit, nämligen Öfver träsket; hvarvid dock ganska många tillsatte lifvet. — På andra sidan af samma träsk sökte de ordna och förena sig med de öfriga tillbakarikna sachsarna, och nu uppstod den sista och kanske allra hårdaste striden. Slutligen måste dock hela fiendtliga hären taga till fiykten.
Slaget hade varat tre till fyra timmar. Under detsamma såg man Karl allestädes i största faran, ledande och uppmuntrande folket; likväl utan att egentligen deltaga i sjelfva handgemänget. En gång hade han ridit så djupt ned 1 ett moras, att det var endast med möda, som stallmästaren Reutercrantz kunde draga honom upp igen l).
Klockan mellan fyra och fem på aftonen voro fienderna alldeles försvunna från fältet. Karl inryckte i deras läger, lossade fröjdeskott och anställde högtidlig tacksägelse. Dagen derpå blefvo de fallna sven-skarne, vid pass 300. ordentligt jordfästade och de sårade, vid pass 800 2), öfverlemnade åt så god vård, som anskaffas kunde. Största förlusten hade träffat gardet till fots, hvilket jemnte drabanterna denna dag gjort under af tapperhet. Äfven lifregementet till häst kämpade med stor utmärkelse och stor förlust. Straxt efter slaget skänkte dem Magnus Stenbock sextio hä-
•) Riksark. Act. Histor. Ber. om slaget vid Klissovv.
2) Några uppgifva större summor.
Källa: Project Runeberg ·