Sida 211
Betraktom först polackarnas! De blefvo af August ånyo sammankallade till en riksdag i Seudomir. Man såg der de vanliga företeelserna, tvister, vilda trätor och slagsmål; ända derliän, att eu bland de förnämsta herrarne, ofvannämnde Lipski, blef midt i församlingen af sitt rootparti våldsamt angripen med så mänga och svåra sabelhugg, att han kort derefter afled; delta derföre, att han ansågs vara en vän af konung August och, mente inau, alltså en förrädare mot republiken. Sednare häfdatecknare påslå dock, att han menat ärligt med sitt fosterland. — På denna riksdag uppmanade August sitt folk omigen att med vapen i hand för dr ifva svenskarna och skydda sitt land och sin frihet, hTarjemnte betydliga ryss k a penningesum-mor genom Patkull bland landtbåden utdelades. Dessas svar innehöll många kraftord, om svenska konungens bedrägliga löften och orättvisa anfall; likaså om polackarnes eget beslut att tillintetgöra hans nesliga förslag om tronafsättning en in. m. De förbundo sig ock genom formlig ed, att med yttersta magt och med vedervågande af gods, blod och lif kämpa för landets trosbekännelse, frihet och närvarande konung; likaså att som fosterlandsfiende behandla en hvar, som toge svenskarnas parti o. s. v. Man väntade nu, att hela polska folket skulle rusta till försvar för konung och land. Men nej! De misstänkte August för en-våldsplaner, och ansågo enligt gammal vana ett sannt frihetssinne bestå just uti att motarbeta sin konung. För öfrigt trodde de sig ännu både kunna och böra undvika öppet krig. Egeunyttan ville i det längsta slippa dermed förenade uppoffringar; och högmodet trodde sig än en gång kunna med blotta ord skrämma bort Karl den tolfle. De beslöto derföre icke krig, utan en ny beskickning. Många talade visserligen häftigt deremot, påminnande om, huru svenskarne redan förut snöpligt afvisat en dylik, och nu nära trefjerdedels år våldgästat landet; — det vore derföre polska republiken ovärdigt längre tåla ett sådant förakt; — det vore hög tid att
Källa: Project Runeberg ·