Sida 193
star!). Tropparna, som i skymningen anryckt mot morgondagens slagfält, fingo befallning hålla sig i ordning och rytteriet att hafva hästarna sadlade. Derpå lät konungen å nyo förbinda sin sårade fot, drog på den andra stöfvel med sporre, livarpå han med värja i hand lät bära sig utefter lederna och tog slutligen plats framför gardet. Dit samlades Piper, Rehnskiöld, Lewenhaupt och de ilesta generalerna, hvilka, insvepta i kappor, satte eller lade sig kriug konungens bår.
Det var nedan och natten blef mörk. Någras ögonlock slöto sig då och då till en kort och behöflig hvila. Andra sökte genom samtal fördrifva timmarna, kanske ock tankarna. Forntidens bilder blandade sig med samtidens. Man påstod, att det var just på detta fält, som för 310 år sedan en Tamerlans härförare, i spetsen för österns skaror, alldeles tillintetgjorde de vestra folkens mot honom samlade magt.
SLAGET VID PILTAVA; FÖRSTA STRIDEN.
Strax efter midnatt gaf Rehuskiöld befallning om uppbrott. Skarorna reste sig från marken, ryttrarna betslade sina hästar och anförarna skyudade hvar till siu tropp. Fälttecknet var: halm i hatlen och fältropet det vanliga: med Guds hjelp! Man anmärkte, att hären nu för första gängen underlät att med morgonbön begynna sitt dagsarbete.
Tropparna anträdde tåget framåt. I mörkret uppstod någon villervalla, hvarvid Rehnskiöld lät sin ovilja
*) Så berättas på flere ställen. På två, tre andra säges deremot, att ingen plan för striden var uppgjord eller befälet meddelad. Denna föga sannolika uppgift har man hittills vanligen följt.
Fryxells Ber. XXII. 13
Källa: Project Runeberg ·