Sida 194
utbryta mot Lewenhaupt. Men snart kom cntavar på sin plats igen; och vid soluppgången såg man flen-derna och deras nya fältverk framför sig. Nu ordnades hären. Yenstra flygelns rytteri ställdes under Creutz, och der uppehöllo sig vanligtvis äfven konungen och Rehnskiöld. Fotfolket och midten fördes af Lewenhaupt och rytteriet på högra flygeln af Schlip-penbach. Framför hela hären skickades Axel Sparre och Karl Gustaf Roos att med storm intaga de af fienden uppkastade fältskansarna, Sparre de åt venster, Roos de åt höger. Svenskarna, med få kanoner och dåligt krut, räknade mest på de blanka vapnen och på första anfallets häftighet.
Sparre och Roos tågade mot fienden. Den sed-nare misslyckades, hvarom längre fram. Men Sparre, som hade tillräckligt utrymme för sina stridskrafters användning, eröfrade i första anfallet några bland de rysska fältskansarna och nedhögg deras besättning. Om venstra flygeln nu stannat, inväntat andra förstärkningar samt understödt Roos, tills denne hunnit taga skansarna på högra sidan, så hade man kunnat rigla också dervarande kanoner mot ryssarna och med sådan hjelp och i god ordning fortsätta angreppet. Men Piper, som följde konungen, rådde att smida, medan jernel var varmt, och att icke lemna fienden tid att sansa sig. Karl lydde rådet och befallte Creutz förfölja de af Sparre i oordning bragta ryssarna. Detta bidrog att rubba ordningen, att lemna Roos i fiendernas hand och alt förbereda nederlaget. Rehnskiöld ilade till stället och utbrast i vredesmode till Piper: för du krig med pennan! Jag för det med min värja; och vore ej hans majestät närvarande, skulle jag betala dig för sådana råd. — intet så, Rehnskiöld, intet så! sade konungen !), och fältmarskalken måste
*) Några säga, att denna ordvexling föreföll dagen förut. Af’andra författare och andra omständigheter tyckes händelsen ha timat så, som här ofvan berättadt är. Förhål-
Källa: Project Runeberg ·