Sida 2
den, som erhölls af kompass eller kosacker. Men dessa sednare kände noga hvarje träsk, hvarje kulle och tränade alltid rätta kosan; ehura icke tecken till väg förefanns. Jordmånen var här och der mycket sank. Konungens vagn gick sönder, så att man i stället måste göra honom en hästbår, hvilken han sedermera begagnade skiftevis med någon af de andras vagnar. Vid midnattstid togs ett par, tre timmars hvila. Men derpå fortgick tåget hela
den 2 Juli genom ett steppland, der icke träd, icke kulle fanns; men deremot ett ovanligt högt gräs, som gaf ymnigt bete åt hästarna. Menniskorna ledo så mycket mer af hunger, men i synnerhet af törst; ty nästan intet vatten kunde på hela dagen anträffas, och solstrålarna brände med förlamande häftighet. Om aftonen kommo båda tågen till ett träsk, hvars vatten visserligen var orent och vämjeligt, men dock i hög grad välkommet. Hultman silade detsamma och framräckte drycken i konungens silfverbägare, hvilkeu för sådant ändamål alllid medfördes. Natten blef ganska kall, och skydd fanns lika litet mot dess frost, som mot middagssolens brand.
Den 3 fortgick tåget och frampå dagen under samma stekande hetta. Vid middagstiden fanns väl både en god källa och rikt bete; men svenskarna började blifva af hunger mycket utmattade. De, som ägde några lifsmedel, gömde dem undan för alt icke tvingas dela med sig. Karl sjelf kunde ej bekomma annat än då och då något hafresoppa. Kosackerna deremot förplägade sig med det råa köttet af uttröttade hästar, hvilka de slagtade. Svenskarna sågo på, men ville hellre svälta än tillgripa sådan spis. Förrådet derå minskades ock. Om natten släpptes nämligen hästarna att beta, och några personer förordnades till deras vård. Men alldeles uttröttade, somnade väktarne snart in, och ett icke ringa antal hästar försvann. Deras ägare, ofta sårade och uttröttade personer, saknads om morgonen
Källa: Project Runeberg ·