Sida 3
den 4 Juli alla medel att komma fram. De blefvo efter, och icke de endast, utan ock många andra, hvilka bär ocb der segnade ned af trötthet eller sjukdom, snart blifvande rof för ryssar, vilddjur eller hungersnöd. De andra fortsatte tåget. — Under loppet af denna dag påträffades mellan det höga gräset små kersbärsbuskar med mogen frukt. Den var visserligen sur ocli illasmakande; men stillade i någon män törsten, hvarföre man ock såg soldaterna bära flere sådana buskar i handen. Hungren var svårare. Några rapphöns ocb får blefvo skjutna; men ingen ved fanns att dervid steka köttet. Då sammanplockade man hästspillning, som torkades i solen och derpå jemte vass och gräs antändes. Vid denna eld halfstekte man det kött, hvilket nu som en läckerhet frambars att stilla konungens och det högre befälets häftiga matlust. Åt den stora skaran kunde det omöjligen räcka till. Hungern dref dem alltså att nu ändtligen följa kosackernas exempel. De togo köttet ar slagtade hästar, stekte det i solen eller lade det under några timmars ridt mellan sadeln och hästryggen, för att blifva mörare, och tillgrepo så den förut afskydda, råa spisen.
Den 5 började man nalkas Bug-floden och gränsen mot Turkiet. Landet var lika ödsligt och vildt. En gäng kommo till och med vargar och sprungo mellan folket. Karl befallde nu Stanislaus Poniatowski och Otto Klinckowström att skynda förut till staden Oczakow, som ligger vid Bugflodens mynning och då lydde under sultanen. Poniatowski skulle hos dervarande pascha utverka tillstånd för Karl att beträda turkiska rikets gränsor. Tillika skulle han öfvertala samma pascha att hålla i ordning en mängd farkoster, på hvilka svenskarna kunde sätta öfver Bugströmmen, sä snart de till densamma anlände. Efter mycket prutande lofvade paschan att framsläppa konungen och några dennes närmaste herrar. Men kosackerna och de öfriga svenskarna ville han icke mot-
Källa: Project Runeberg ·