Sida 5
skar qvar på flodens norra strand. Men nu kunde konungen ej dröja längre hos sina landsmän och olyckskamrater. Han besteg en väntande båt och satte, åtföljd af fyra eller fem personer, öfver strömmen. Så många svenskar, som fingo farkoster, följde efter. De öfrigas lott blef sorglig. Ungefär 300 jagades i floden; 500 togos till fånga och måste vandra genom samma ödemark uppåt Ryssland igen. En stor del af de olyckliga dog likväl under återtåget. Några bland de vid stranden öfverraskade vadade nt i floden och dolde sig. bland den täta vassen; tills ändtligen ryssarna bortgått, då de arma varelserna, af hunger förtärda och nästan oigenkännliga, lyckades komma öfver och upphinna sina landsmän.
ANDRA KAPITLET.
RESAN FRÄN BUG TILL BENDER.
Efter ofvannämnde förluster, återstodo nu hos Karl ungefär 500 svenskar, sista qvarlefvan af de båda lysande härar, som två år förut kommo från Polen och Liffland tågande mot Ryssland. Den närvarande lilla troppen var utmattad och till största delen sjuk, dels af sår och mödor, dels af en svår rödsot, som hastigt grep omkring sig, när folket erhöll rikliga lefnadsmedel. men icke njöt deraf med nog måtta. Nederlag, flykt och sjukdom verkade allmän modlöshet. Men Karl utgjorde också nu ett märkvärdigt undantag. Han var nästan den ende, som icke i någon mån angreps af nämnde farsot: den ende, som. ehuru sårad och slagen, likväl icke visade sig nedslagen . I bref
Källa: Project Runeberg ·