Sida 129
alla austränguiugar lör Pommern, Wisrnar ocli Bremen, och att få dervarande troppar underhållna pä sjömag-ternas bekostnad. Sverge skulle sålunda kunna med odelade krafter arbeta på försvaret af sina andra gränser. Dessa skäl verkade, och Arvid Horn var den, som genomdref rådets beslut att gilla den erbudna neutraliteten. ') Dock fästades dervid tvänne villkor. Det ena var, att man förbehöll Sverge rättighet att i yttersta nödfall låta Krassaus tropp angripa Jutlaud; det andra, att afbandlingen icke skulle gälla förr, äu den blifvit af konungen stadfästad.
Vi hafva sett de skäl, som anfördes till försvar för rådets åsigt. Onekligen voro de verkliga, vigtiga. tillfyllestgörande. Likväl torde ock hafva förefunnits ett annat, hvilket, ehuru aldrig nttaladt. troligtvis bidragit till samma beslut. Det var nämligen rådets beräkning. att denna neutralitet skulle omöjliggöra alla tankar på polska krigets förnyande; emedan den hindrade hvarje från Pommern utgående kiigsrörelse.
Emellertid, sedan rådet för sin del antagit förslaget, blef det under loppet af Mars 1710 formligen af England. Holland och Österrike uppsatt och sedermera af de flesta magterna i hufvndsaken gilladt.
När Karl fick närmare kunskap om dessa underhandlingar, blef lian mycket förtörnad. Att åt andra magter bortläna svenska troppar, var honom alltid motbjudande; och nu så mycket mer, som han just påräknade ifrågavarande krassauska här, såsom den der skulle möta honom i Poleu och hjelpa till i kriget mot August. Lika vidrig var honom ock sjelfva nen-traliteten, emedan den hindrade svensk-pommerska hären från hvarje infall i Polen. Den kunde ock betraktas såsom ett främmande magters försök att lägga
‘) Rådsprot. d. 7, 23 och 29 Dec. 1709 samt 3 Januari 1740.
Källa: Project Runeberg ·