Tillbaka Read Runeberg

25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714

Originalsida 5
Originalsida 5
Originalsida 4
Originalsida 5
4–5

På sidan 5 nämns Maurits Vellingk

Sida 5

de skulle öfverskickas till Pommern och till det folködande Polen, gjorde de uppror, bortkastade sina vapen och gingo hem igen.

Också bland medel- och högre samhällsklasser rådde likartad sinnesstämning. Många brukspatroner vägrade anskaffa nya ståndsdragoner, förklarande sig dertill oförmögna. Karl lät uppmana ett par förnäma herrar, en Brahe och en Sparre, att uppsätta hvar sitt regemente; de skulle sjelfva tå utnämna befälet. Men de ursäktade sig med brist på medel; ty reduktionen, hette det, hade borttagit deras bästa egendomar. De nu i tio års tid på half och trefjerdedels lön ställda ämbetsmännen voro naturligtvis ganska missnöjda. Kronan hade ej ringaste förtroende. En underdånig fordran, sade man, är delsamma som en underhaltig. En Johan Sparre hade i Stockholm flere dagar å rad utanför sitt hus upphängt en skrift, som handlade om tyranni och öfvervåld. Rådet fick slutligen veta det och befallde honom intaga skriften, så framt han ej ville sjelf blifva intagen på Danviken. Till och med deu konungske Nikodemus Tessin ansåg ställningen förtviilad, och Maurits Vellingk sade: jag förslår ej, hur fäderneslandet skall hjelpas, sä länge konungen är sä långt borta. Vår mer och mer olyckliga belägenhet fordrar kraftiga och snabbt vidtagna ätgerder. Men huru skola sådana kunna öfverenskommas och utföras, när den, som skall fatta beslutet, är 300 mil härifrån, och del åtminstone behöfs tre månaders tid för att erhålla hans svar. Jag hissnar, ju mer jag fördjupar mina tankar i denna afgrund. Vårt fädernesland står pä branten af sin undergäng.

På sidan nämns Maurits Vellingk

Källa: Project Runeberg · ·