Tillbaka Read Runeberg

25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714

Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 7
6–7

På sidan 6 nämns Gustaf I, Magnus Stenbock

Sida 6

Till allt detta må nu läggas konungens misstroende mot rådet och envishet att afsätta August; ytterligare fiendernas mängd och magt, och de andra staternas köld: — och man har en tillfyllestgörande förklaring öfver den djupa misströstan, som vid denna tid mer och mer fattade både svenska folket och dess hemmavarande styrelse.

Men i denna farans stund uppblossade ännu eu gång och med hänförande kraft det svenska mod, som icke skyr någon fara. den svenska konunga- och fosterlandskärlek. som icke skyr någon uppoffring. Lik en till döds sårad kämpe störtade sig detta folk än en gång i striden, för att, om icke segra, åtminstone falla med svärdet i hand och med lagern kring blödande tinning. Den man, inom hvars bröst dessa känslor först vaknade och kommo till medvetande och utbrott: den man, som i denna stuud af allmän förtviflan trädde lik en ny Gustaf Wasa fram och med sig hänförde hela svenska folket till ännu en herrlig hjeltebragd; denne man var Magnus Stenbock. Snillets, modets och segrarnas lagrar jemnte fosterlandskärlekens eklöfskrans vira sig kring hans hjessa; men till slutet genomfiätade af egen svaghets och den djupaste olyckas dunkla cypresser. Låtom oss åt detta sålunda bekrausade hufvud egna en serskild och utförlig afdelning i vår berättelse.

ANDRA KAPITLET.

OM MAGNUS STENBOCK.

Gustaf Olsson Stenbock till Torpa var konung Gustaf den förstes svåger, slutligen hans svärfader och alltid hans trogne vän. Med honom framträdde ock på svenska häfdens skådeplats slägten Stenbock

På sidan nämns Gustaf I, Magnus Stenbock

Källa: Project Runeberg · ·