Sida 31
taget afsteg. ') En polsk beundrare sade: flyr från den svenske konungen, i löflesbrylare! Af honom kun-nen i aldrig hoppas någon förlåtelse. Men, tilläde polacken, hvad som dri/ver honom, är ej vrede, ej hämndgirighet. Vet är ett ädelt sinnes afsky för brott och trolöshet.
I sammanhang med oflanämnde grandlynne blef Karl ofta anklagad för Hårdhet, för Känslolöshet vid andras lidande, och man åberopade i ly fall hans blodiga härjninger i fiendeland, och lians underbara lugn vid de förfärliga lidanden, som öfversingo lians egen Lär och hans eget rike. Om detta ämne är och blif-fer på annat ställe taladt. Eu anmärkning må dock här göras. Innan mångårigt åskådande af krigets eländen hunnit förslöa sinnet, visade sig konungen ofta mäg-tig af varma och djupa känslor; t. ex. vid nattvardsgångarna samt vid åtskilliga dödsfall, nämligen öfver-hofpredikanten Tbingwalls, hertig Fredriks af Holstein, 2) Axel Hårds och Klinkowströms; men i synnerhet vid systerns, Hedvig Sofias. Om sin mor kunde han knappt tala utan tårar; och sällan har någon bror varmare älskat den andra, än han älskade lilla prinsen.
Besynnerliga motsägelse! Orubbligt lugn vid förlusten af länder, härar och undersåtare; inen häftig sorg vid förlusteu af enskilda vänner och anhöriga; — utarmande skatter laggda på undersåtrarna; men rika skänker slösade på omgifningen; — skenbar likgilltighet, när tusentals soldater fröso ihjäl; men kärleksfull vård om sin egen i vinterkylan slumrande pase. Var månne också allt detta en följd af det personliga i Karls hela åskåduingssätt?
Med ofvanbeskrifna starka och mångsidiga sjelf-viskhet förenades, som nämudt är, en annan mäglig li-
') Se 21. 162. 24. 49.
5) Tvärtemot hvad man ofla sagt, var det med sorg och tå-iar, som Karl såg hertigen laila. Se Brokinds arkiv. Axel Sparres berättelse om slaget vid Klissow.
På sidan nämns Axel Sparre, Hedvig Sofia
Källa: Project Runeberg · ·
