Sida 30
mera genom fleie års motgSngar nedböjd, åtminstone i detta hänseende, sågs lian återigen giira rättvisa åt de tappra fiender, han mötte under 1716 års infall i Norrge.
Af samtiden blef ban otta och högt anklagad för en annan art af nämnde sjelfviskbet, nämligen för lång-sinnlhct och hämndlystnad. 1 velen väl, sade Piper 1708, huru del är ¡alt med konungen. Får han en gång groll mot eder, så är allt förbi. — I sitt bref til! Karl skref prosten Boethius: jag är af Gud sänd ull påminna konungen om Kristi ord: när du vill offra din gåfva pä altaret, sä gack förut bort och förlika dig med din broder och kom sedermera igen och offra din gåfva. Man bör besinna, att sådana ord gälla också konungarna; ty dessa hafva till saligheten ingen annan väg än vi andra menniskor. Också från ämbetsmän hördes dylika varningar, ehuru stundom förklädda till smicker. Lillien-stedt berättade konungen 1716. huru fienderna sökte reta folkens sinnen genom illasinnade och osannfärdiga berättelser om hans oförsonlighet. ') Tadlet här-utinnan tog mesta farten omkring 1707, då Karl på höjden af sin lycka lät Paikull och Patkull undergå de blodiga straff, vi snart skola omtala, och när han tilllika tvang den besegrade August till flere, som man tyckte, onödiga och skymfande förödmjukelser. 2) Onek-ligt är, ?tt Karl g i tv i t många anledningar till nämnde beskyllning. Men man finner ock drag af försonlighet, t. ex. mot Bielke och mot Boethius, och ofta berättas, ’ nru han talade väl och ursäktande om sina fiender. Strängheten, den så kallade hämndlystnaden torde någon gäng hafva härflntit från en ovanligt stark, ehuru missledd känsla för rättvisa och ordhållighet, och från ett Kraftfullt bemödande att göra dessa dygder gällande, genom att skoningslöst bestraffa hvarje från de samma
') Riks ark. Act. Histor. Lillienstedt till Karl d. 16 Apr. 4716.
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
