Sida 149
147
skåpet i alla städerna föll honom straxt till; det" starkt befästade Malmö gick öfver genom förräderi; likaså rikets hufvudstad, Köpenhamn, och bönderna strömmade i tusental till Kristoffers läger. Alla adelsgårdar plundrades och brändes; deras innevånare mördades; förklädda måste de adeliga fruar och fröknar gömma sig undan, hvar de kunde. Herrarna sjelfva flydde, dels till Sverge, dels till prins Kristian, som var i Holstein; dels svuro de Kristian Tyrann trohet, tvungna för att rädda sitt lif undan böndernas raseri. Ofta hjelpte det ej. Man skall slå ulfven ihjäl, så blir der inga ungar efter. Så sade bönderna, och höllo nog ord. Förut behandlade af sina herrar som djur, hämnades de nu med en djurisk grymhet tillbaka. Så gick det ej blott i Skåne och på Seland; äfven till Fyen och Jutland spridde sig upproret i ali sin ryslighet. Samma omenskliga förtryck födde samma omenskliga hämnd.
De danska prinsarna sågo sig oförmögna att motstå så många och mäktiga fiender. Johans anhang försvann alldeles. Kristian III hylbides väl af en del bland adeln; men han hade emot sig alla städerna samt hela den beväpnade och uppretade bondeskaran, och dertill Lybecks stora flotta, som segrande kryssade omkring de danska öarna. Mot allt detta ägde han endast en liten, fast utvald krigshär, samt en enda bundsförvandt.
Men denne bundsförvandt var Gustaf Wasa. Förut förenad med Kristian den tredje genom svågerlag, blef han det nu än mera genom fruktan för de gemensamma fienderna, Lybeck och Kristian Tyrann. Svågrarna slöto ett fast förbund om inbördes bistånd, och Gustaf var ej sen. En stark krigshär utrustades; Johan Turesson Roos blef dess anförare. Gustafs alla trovänner, Lars Siggesson Sparre, Holger Gere, Birger Grip, Peder Hård, Carl Gyllenstjerna, Måns Natt och Dag och Gustaf Stenbock voro ibland dess förnämsta höfdingar. Hären inföll uti Halland i Oktober 1534. Halmstad gaf sig efter två stormar på en dag. Bön-
Källa: Project Runeberg ·