Sida 110
lagman Blomfelt och sade: jag lemnar dl ridderska-pel och adeln att bedöma. huruvida man behöfver tänka pä någon vidare ersättning ät grefve Cron-hielm. Del är bekant, att han gjort sig med reda mynt betald för en sin kronofordran på 14,000 d. s.; in förmån, den ingen annan haft alt hugna sig af. Och, tillägger berättaren, sedermera taltes der icke ett erd mer om ersättning åt grefve Cronhielm. l)
Mannens sednare verksamhet dels som råds-herre, dels som ordförande i laeboks-kommitén skall
7 C
framdeles omtalas.
SJUTTONDE KAPITLET.
ULRIKA ELEONORA ÖF VER LEMNAR REGERINGEN ÅT ARFPRJNSEN FREDRIK AF HESSEN.
Förnämsta drifTjedern till denna åtgerd var Ulrika Eleonoras kärlek till sin gemål, samt hennes öfvertygelse om hvarje hustrus pligt att åt sin make förskaffa en slags giftorätt, en tillbörlig andel i alla de förmåner, hon sjelf åtnjöt. Hennes önskan att gifva honom kronan var måhända större än hans att densamma erhålla. Kort efter bekommen underrättelse om Karls död, ville hon ock, att den vid gränsen stående hären skulle hylla arfprinsen och henne gemensamt; ett förslag, hvars omöjlighet Fredrik insåg, och hvars verkställande han icke ens försökte.
Men i början af riksdagen 1719 blef planen återupptagen. Ranck ansåg tiden icke mogen och afrådde; likaså, fast blott i hemlighet, gunstlingarna Barck, Diiben och Höpken, som man sade, drifna af
1) Kyl. Bibi. 1723 års riksdag. Fol. FMscpt. s. 2S7 — samt Ehrencrona. 1720 års riksdag; handskrift 4:o, s. 356, 365, — Jfr. Preslest. prot. Aug. 1723.
Källa: Project Runeberg ·