Sida 112
ständerna detsamma icke upptaga. För att häfva hindret, lät Ulrika Eleonora morgonen d. 7 Febr. till sig uppkalla efter hvarandra alla ståndens talmän, och meddelade dem berörde sin afsigt. Ribbings svar blef afrådande, de andras undvikande. Då och längre fram på dagen lät hon genom statssekreteraren Barck framställa förslaget för prest- och borgare-stånden 1), och när på bägge ställena invändningar gjordes till följe af prinsens reformerta bekännelse, lät Barck förstå, att, om så behöfdes, kunde denna snart utbytas mot lutheranernas. 2) Besynnerligt nog skedde om detta medregentskap ingen framställning till rikets första stånd. Det tyckes, som Ulrika Eleonora, förargad öf-ver adelns i andra punkter visade inotsträfvighet, ämnade förbigå riddarhuset eller med tillhjelp af ofrälsemännen tvinga det till eftergift. En plan att uppväcka oenighet stånden emellan framträdde också tydligt nog i de skäl, som inför borgerskapet åberopades, näml. att adeln ämnade vid nästa tronledighet kasta konungadömet öfver ända och införa fordna tiders aristokratiska styrelse under fem höga riksäm-betsmän, o. s. v. Dessa åtgerder, både den ena och den andra, uppretade adeln än mer; och ofrälsemännen tycktes sluta sig snarare till detta stånd, än till hofvet. Det säges till och med, att borgerskapet hotade kasta sin taleman, Hyltéen, ut genom fönstret; emedan denne visade partiskhet för arfprinsen. 3) Beslutet blef, att ständerna skulle mangrannt mötas d. 9 Febr. för att taga det vigtiga ämnet i öfver-vägande.
Den mellanliggande dagen, det var en söndag, höllos flere öfverläggningar. Följden blef, att råds-
1) Några nämna ock bondeståndet.
2j Prestestånd. prot. d. 7 Febr. 1719.
3) Enligt Handl. rörande Skandinaviens historia 7. 272. samt Lönboms hist. märkvärdigheter 3. 185. samt Danska min. br. i Apr, 1719. Men enligt »Riksdagen år 1719» sid. 407 tyckes förhållandet hafva varit motsatt.
Källa: Project Runeberg ·