Sida 119
ett svar, som afböjde drottningens anbnd. Likväl ville hon icke gifva efter. Men då tyckes man hafva skrämt henne, dels med holsteinska partiet, dels med hotelse om räfst öfver det egenmägtiga sätt, hvarpå hon fört regeringen. I ett tämligen slingrande bref återtog hon derföre sitt förslag och ingick på ständernas; dock med åtskilliga förbehåll, bland andra äfven det, att i händelse af arfprinsens död, hennes rättighet till svenska kronan skulle återinträda i sin fulla kraft; dock, tilläde ständerna, med sådan regent-magt, som innehölls i den konung Fredrik nu före-laggda regeringsformen.
Således voro alla hinder från den sidan undanröjda, och med de återstående gick det snart på samma sätt. Genast och utan motstånd afsvor Fredrik den reformerta och antog den lutherska trosbekännelsen, hvarigenom presterna och den stränga renlärigheten lugnades. Ständerna, uppskrämda genom det egen-rådiga sätt, hvarpå Ulrika Eleonora ofta gått till väga, beslöto dock att genom ny konungaförsäkran och ny regeringsform ytterligare inskränka konungens magt att tillsätta lediga sysslor och deltaga i allmänna lagstiftningen. I Ulrika Eleonoras konungaförsäkran lästes nämligen bland annat följande ord. Vi skola slyra efler den regeringsform. hvilken samllige riksens sländer nu författat, eller som de framdeles kunna med oss pröfca nödigt alt stadga. I Fredriks konungaförsäkran inrycktes ungefär samma villkor; dock med uteslutande af de vigtiga orden: med oss: genom hvilken förändring lagstiftande magten blef, med förbigående af regenten, laggd uteslutande och ensamt i folkombudens hand. (Jfr s. 39) Den ena ytterligheten ledde till den andra. Genom samma konungaförsäkran frisades ock ständerna från deras tro- och [-huldhets-ed}-] {+huldhets- ed}+} i fall Fredrik befunnes öfcerlräda sin nu aflagg-da försäkran, eller de stadgar, ständerna framdeles profvade nödigt fastställa; — hvarjemnte konungen förpligtades att under pågående riksdag icke ulan
Källa: Project Runeberg ·