Sida 118
Sistnämnde två herrar ledde ärenderna, ofta under nattliga sammanträden med riksdagsmän af arf-prinsens parti. De vigtigare da fattade besluten måste man dock understundom dölja för Fredrik sjelf af farhåga, att denne icke skulle iakttaga behöflig tystnad. Allt syntes förebåda en lycklig utgång, och Ulrika Eleonora hade lofvat sjelf inför ständerna framlägga det vigtiga förslaget.
Urbilden för hennes egna önskningar härutinnan var, att hon och hennes make skulle gemensamt styra land och undersåtare, likasom ett husbondefolk vårdar egendom och underhafvande; hela tanken ett alster af hennes lör Fredrik hysta kärlek och från Karl den elfte ärfda patriarkaliska statsåsigter. Som bevis för den gemensamma styrelsens verkställbarhet plägade hon åberopa exemplet af konung Wilhelm och drottning Maria i England, Ständer och statsmän hade dock låtit förstå sin alldeles motsatta öfverty-gelse. Till följe deraf trodde man sig ock veta. att drottningen denna gång ämnade helt och hållet nedlägga regeringen och föreslå dess fullkomliga öfver-antvardande åt arfprinsen. Men, ledd eller förledd af sin envishet och af sina gunstlingar, beslöt hon vidhålla yrkandet på medregentskap. ') Stämplingen bedrefs så hemligt, att icke ens arlprinsen hade kunskap derom. Så mycket större biel förvåningen, när man den 22 Febr. inför ständerna uppläste hennes väntade bref, och detta befanns innehålla förslag om regeringsmagtens gemensamhet, i stället för dess öfver-flyttande. Holsteinska ligan jublade i hopp om oenighet inom det herrskande partiet och om dymedelst öppnade utsigter för hertig Karl Fredrik. Men Horn förekom alla häftigare slitningar och höll ständerna tillsammans. Efter någon öfverläggning uppsatte man
1) Bergskammar. Rahrs bref till Biolke d. 25 Febr. eller Mars 1720, antyder dcremot, att förslaget om Fredriks medregentskap var en fint af Düben, pä det ständerna skulle sa myckel lätlarc bevilja Fredriks regentskap.
Källa: Project Runeberg ·