Sida 108
108
lystnadens ovilja mot lekmännens sträfvande efter andeligt oberoende. Saken gick sin vanliga gång. Båda partiernas fel alstrade missförstånd, samt orättvisa och uppretande beskyllningar och detta ömsesidigt; dock mest bland pietisterna och till följe af dessas underlägsenhet i sjelfbeberskning, i kunskaper, i bildning och i förmåga att öfverskåda det hela af striden och af dess föremål.
Men. som sagdt är, samma fel blefvo ock stundom begångna af några statskyrkans enskilda talemän till och med af några dess mer ansedda ledamöter, t. ex. Bröms, Humble, Witte m. fl. Den ädle och milde pietisten Francke blef stundom kallad en helvetisk erke/örförare; och stadskonsistorium i Stockholm ville ej utan några ändringar tillåta tryckning af Bunyans bok, En kristen resa, emedan den ansågs innehålla reformerta irrlärorPersoner af mindre hållning och kunskaper och i synnerhet några unga och hetsigare prestmän gingo än längre och från predikstolarna hördes icke sällan lika och än bittrare utfall, och man började begagna namnet som ett skällsord. Men å andra sidan, och enligt hvad berättadt är, sökte flere statskyrkans lärare göra den ädla sidan af pietismen rättvisa, och när ståndet i sin helhet uppträdde, skedde det vanligtvis med värdighet. År 1723 och efter striden rörande Tollstadii angrepp mot biskoparna, utfärdade presteståndet en rund-skrifvelse, som uppmanade ämbetsbröderna att genom ostrafflighet i levernet, nit i ämbetet och försigtighet i läran om tron och ger-ningarna betaga motståndarne hvarje anledning till klander, och tillika att sjelfva afhålla sig från smädliga utfall mot sina vedersakare2). Ar 1726 och
') Stockholms städs konsist, prot. den 8 Februari och i Mars 4727.
\ Stockholms Stads-konsist. protok. den 45 Nov. 1725. Bref från Consistor. Regnf till presterskapet. Här-
Källa: Project Runeberg ·