Sida 110
110
möte på Sickla tillbragte en stor del af natten under ideligt sjungande, bedjande, och många under gråt och högljudd jemmer; — huru en prest, som öfvergått till pietisterna, uppträdde på predikstolen utan kappa och det med flit och för att sålunda visa sin missaktning för prediko-äm betet; — huru under ott aftonförhör i Maria kyrka en tjenstlös qvinna viile gå upp i predikstolen och tala, och ehüru hon, då detta hindrades, utöste ovett öfver presten, fiskalen, käm-närsrätten, m. m.; — huru en annan qvinna strök omkring på Stockholms gator och höll der predikningar, i hvilka hon förbannade kyrkan, presterna, söndagen, nattvarden; och huru hon, för att ytterligare visa sådana sina tänkesätt, gick under söndags-gudstjensterna omkring på kyrkogårdarna, sysselsatt med något handarbete; — huru vid någon konven-tickel en glasmästare-gesäll uppträdde och predikade, så, att åhörarne lågo omkring honom på golfvet och tjöto; och huru, när fiskalen inträdde, gesällen utropade: gå bort! ni är blott en jordmalk. men vi äro andeligen upplysta, o. s. v.'). Dylika ut- eller missbildningar af pietismen visade sig först och mest i hufvudstaden; men sedermera äfven i landsorterna; ehuru icke till samma allmänlighet och styrka. I Skåne uppstod dock ett andeligt samfund, som fördömde gudstjenst och nattvardsgång. 1 Westergötland började en student och en ung prest att hålla andliga möten, vid hvilka okunnigt folk från långt aflägsna orter infunno sig, och der man ofta ^ såg svimningar och hänryckningar; och från Helsingland berättades, huru en bondgosse derstädes haft hvarjehanda engla-syner o. s. v.
Alla, som älskade sans och ordning, oroades af dessa företeelser och vände sig med frågande blickar till regeringen. Och hvad skulle denna göra? Ännu
') Stockholm Stads-k onsi itor. handi. protok. i Södra förstadens kämnärs-r&tt d. 14 Jan. 1750.
Källa: Project Runeberg ·