Sida 189
189.
såsom den der var lättast att bedraga eller skrämma. År 1734 anställdes en likartad efterräkning med flere orättvisa och egennyttiga fogdar i Småland Räfsterna med amiralitetet och med åtskilliga högre ämbetsmän äro redan omtalade. Regeringen utfärdade äfven nya och omständligare förhållningsbref och reglementen för nästan alla ämbetsmän och ämbetsverk, och så många, att deras blotta uppräknande skulle fylla flere sidor. Åt dessa föreskrifter sökte styrelsen gifva bindande kraft, genom att sjelf föregå med exemplet af samvetsgrann verksamhet och genom att strängt hålla efter dem, som uppförde sig på annat sätt. Likväl återstod mycket att önska och rätta, serdeles med hänsyn till det ämbetsmanna-förtryck> hvilket, i sig sjelft gammalt, blifvit än mer utbildadt under det tjenstemanna-välde, som i skygd af Karl den elftes envälde uppväxt2). Ofta förekommo nämligen bittra klagomål öfver ämbetsmän, som tilläto sig att för mutor eller af andra brottsliga bevekelsegrunder rubba lagens ech rättvisans gång.
Såsom förut blifvit anmärkt, egde dock ämbets-männerna någon ursäkt i det sätt, hvarpå de. sjelfva hade af den förra regeringen blifvit behandlade *). Från besagde tid egde nästan en hvar bland dem stora fordringar för löner, som antingen lemnats obetalda, eller ock gäldats med värdefattiga nödmynt. Dessa fordringar blefvo nu af ständerna nedflyttade till den i ordningen åttonde klassen af de riksskulder, som borde godtgöras, och förekommo således icke till någon större betalning förr än efter 1726, och i hufvudsaken först inemot 1738; och deras värde blef äfven då nedprutadt ofta med en fjerde- stundom med en tredjedel, kanske med hälften. Och, i sanning, de kunde näppeligen hvarken förr eller full-
') Aådsprot. Jan. 17*4. *) 18. Ii uppl. 110—417, IM.
*) M. 154, 415.
Källa: Project Runeberg ·