Sida 190
190.
ständigare betalas *). Man tanke sig emellertid den nöd, som redan af denna orsak skulle råda inom hela ämbetsmanna-klassen, likaså frestelsen att genom gjord orättvisa nedåt göra sig skadeslös för liden orättvisa uppifrån. Förhållandet var i alla hänseenden bedröfligt.
Vi minnas de nya ämbetsverk, Karl inrättade bredvid de gamla, och vi hafva tillförene2) omtalat huru han i synnerhet under åren 1716—1718 tillsatte ombuds-råd bredvid rådkammaren, upphandlings-deputationen bredvid kollegierna, ordningsmän och den nya polisen bredvid landshöfdingar och krono-betjening, samt extra kronofogdar bredvid de vanliga. Således uppkom här, liksom bland tropparna, en hop fördubblings-ämbetsmän. Många bland dessa blefvo naturligtvis tjenst- och brödlösa, när 1719 deras sysslor afskaffades. Antalet tyckes dock jemförelsevis icke hafva varit serdeles stort3). Deremot framställde sig en skara lönlösa fredsämbetsmän, serdeles sådana, som ej stannat i de af ryssar öfversvämmade östanhafsländerna utan begifvit sig till Sverge. För dessas understöd utbetalades stora summor, åren 1719—1738 af 588,013, och åren 1739—1762 af 508,321, eller tillhopa 1,096,334, allt d. s.
Ärliga och ungefärliga kostnaden för kollegierna (utom hofrätter samt krigs- och amiralitets-kollegi-er) steg till 230—250,000, samt för länsstyrelserna med underlydande ämbetsmän för Sverge till vid pass 225,000 och för Finnland till 50,000 allt d. s. 4).
') Se l&ngre fram kapitlet om riksskulden. aj 28. 114—126.
s) Enligt en anteckning steg 1723 antalet exspekterande
fredsftrnbetsmftn endast till 144.
4) Statskontoret Dispositionerna, se bil. 4, Q.
Källa: Project Runeberg ·