Sida 191
191.
ELFTE BLAPITLET.
BERGS- OCH BRUKSRÖRELSEN SAMT SKOGSHUSHÅLLNINGEN.
Vi hafva omtalat de förtviflade utsigter, som under ären 1717—1718 hotade bergs- och bruksrörelsen till följe af då vidtagna tvångsåtgerder Genast efter statshvälfningen blefvo dock dessa påbud aflysta, så att bergsmän och bruksegare fingo större frihet att, hur de ville, både tillverka och sälja. At under kriget nedbrända jernverk lemnade ock ständerna flere eller färre frihetsår, och anslogo sedermera både åt dem och åt andra likartade anläggningar betydliga lån eller understöd; stundom så betydliga, att mången tyckte dem gifna på andra skattdragares bekostnad. Genom dessa och dylika åtgerder samt under ledning af flere utmärkta män, en Benzelstierna, Grave, Hising, m. fl. började tillverkningarna ökas och förbättras och nya bruk anläggas, så att ständerna 1734 med loford omtalade regeringens hithörande författningar och dessas lyckliga följder. Yrkets framsteg svarade dock ej fullkomligt mot ansträngningarna; ty under alla dessa år och i synnerhet under de första låg en stor del af rörelsen i händerna på utländningar, hvilka försköto de nödiga medlen, men ock togo den drygaste vinsten; under det svenskarna vanligtvis förblefvo endast ombud eller förvaltare 2). Uppgifna orsakerna voro dels landets fattigdom och sjelfva rö-
a) se. 139. 28. 92—102.
3) Danska min. br. Fullständig relation af den 24 December 1736.
Källa: Project Runeberg ·